Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. BIRGITTAS HOSPITAL 375
som under hans tid tjänstgjorde i denna egenskap, råkade
tre i skuld till hospitalet, likvisst för jämförelsevis obe-
tydliga belopp. Gudstjänsten synes hafva blifvit ordent-
ligt uppehållen, man började högtidligt fira Birgittas fester
både den 23 juli och den 8 oktober med blommor, ljus och
musik, och kaplanen Don Vincenzo Dini har säkert lifligt
intresserat sig för sin lilla kyrka, ty vid sin död 1683
hade han icke blott lämnat 56 scudi af sin lön outtagna,
utan testamenterade dessutom till hospitalet ett legat a
200 seudi.
Vid kardinalens död den 21 augusti 1676 öfvertog Kri-
stina själf hospitalets styrelse, d. v. s. att hon tillsatte en
ny förvaltare, en viss Alessandro Avanzi, som sedan fick
råda efter eget behag utan tillstymmelse till eftersyn.
Drottningens intresse för Birgittas stiftelse var af det mest
ytliga slag. Det borde väl knappast vara antagligt att
hon kunnat alldeles underlåta att besöka kyrkan, i synner-
het som hon 1656 under ett halft år bebodde det midt emot
liggande Palazzo Farnese, men å andra sidan kunna vi icke
säga att vi veta det hon nagonsin satt sin fot öfver dess
tröskel. Öfver hennes besök i andra romerska kyrkor före-
ligga många och omständliga beskrifningar, men om Bir-
gittakyrkan intet. Icke en tafla, icke en altarduk, ej ens
ett vaxljus har hon, sa vidt man vet, någonsin skänkt dit.
Visserligen skref hon den 27 nov. 1674 till påflige nuntien
i Köln, med anledning aft birgittinernes general-kapitel,
att hon i likhet med sina företrädare på Sveriges tron
atagit sig plikten att beskydda orden, men detta var också
den enda gang Birgitta eller hennes verk kom under Kri-
stinas penna, utom när det gällde att disponera öfver med-
len. För våra talrika medeltidsminnen i Rom, för hela
medeltidens kultur i allmänhet och för Birgittas person
särskildt var hon fullkomligt kall. Hon lät gärna likna
sig vid den gotiska Amalasuntha, men det föll ingen smick-
rare in att söka vinna hennes bevåagenhet genom en jäm-
förelse med Birgitta. Så godt var det! För Kristina, som
aldrig kunnat fatta hvarken känslan eller begreppet af
plikt, var det lika omöjligt att förstå Birgitta, för hvilken
plikten var allt, som för en blind att bedöma färger. Någon
pietet mot en annans minne kunde icke en af egenkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
