Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 C. BILDT
aflidit 1697, ty i räkenskaperna för 1698 förekommer han
ej mer. En bräcklig lerkruka var han bland alla jäm-
kärlen i lifvets ström; mer veta vi knappt.
Än mindre hafva handlingarna att förtälja om hans med-
pensionär Andreas Svensonius. Han deltager i de öfriga
konvertiternas petitioner till Innocentius XI och Alexander
VIII och inlämnar också själfständiga petitioner om att fa
behålla sin pension och utfå sina restantier, men allt hvad
däri upplyses om honom själf är att han 1689 redan varit
i Kristinas tjänst i 18 år, samt att han råkat i stor nöd efter
hennes död, då han icke, såsom han hoppats, blifvit ihåg-
kommen i drottningens testamente. Svensonius, som sedan
kom i tjänst hos »monsignor maggiordomo»,’ figurerar ej i rä-
kenskaperna 1693 och har således antagligen aflidit 1692.
Vida mer besvär skulle hospitalet hafva af de återsta-
ende pensionärerna, nunnan i Viterbo och kapten Panur-
ghis skydslingar syskonen Tun. Den goda Suor Marisa
Christina Gaetana Monarti hade en för fruntimmer icke
alldeles ovanlig talang att skrifva om sin hälsa. och hon
undfägnade särskildt Albani med icke mindre än tio bref
med åtföljande läkarebetyg och andra rekommendationer.
Utan tvifvel hade hon det svårt, ty hennes kloster hade
ej »la vita communex, d. v. s. gemensamt underhåll för nun-
norna, utan det ålåg hvar och en att på egen hand skaffa
sig kost och kläder genom arbete eller af sina räntor.
Nunnorna i hennes kloster hade från 20 till 120 scudi om
året i egna räntor, men 20 scudi räckte endast för den.
som var frisk och därtill hade släktingar, som hjälpte sig.
Suor Gaetana låg ständigt till sängs och hade ingen i hela
vida världen som kunde hjälpa sig, och bad därför bevek-
ligt om att få behålla sin lilla pension af 60 scudi, men
det hjälpte icke, och vid den allmänna nedsättningen som
måste göras 1693, fick hon nöja sig med 30 scudi. — Sysko-
nen "Tun voro lyckligare än den öfvergifna klostersystern
i Viterbo, ty de hade en verksam och nitisk beskyddare i
kapten Panurghi, som visade den ömmaste omsorg om dem.
Elisabeth Tun var 1689 redan död, Johan Sven var fort-
farande hos Panurghi, men han hyste stora bekymmer för
Sara, eller Magdalena, som hon började kallas efter ankow-
! Förmodligen msgr de Marchis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
