Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 0. BILDT
Abbedissan Suor Anna M. Panurgbhi fortfor efter broderns
död att petitionera för Sara, som började gifva henne åt-
skilligt att tänka på och ställde till oreda i klostret, eme-
dan hon ville lefva alltför fritt och umgicks med flera
»secolari». Ryktet om att hon hade en hemgift att vänta
hade spridt sig i Citerna, och en smed slog sina krokar för
den svenska mognande mön. Till slut blef det sådant spek-
takel, att själfva biskopen i Cittå di Castello i början af
1694 fick resa till Citerna för att återställa friden. Han
tog då Sara ut ur klostret och inackorderade henne hos ett
gammalt par i staden, där hon ansågs i skydd för kärlekens
snaror. En broder till kapten Panurghi och abbedissan var
rarciprete> i Citerna och hade också lifligt tagit sig af Sara
samt till och med i flera år betalt för henne i klostret, då
pensionen från hospitalet ej kom. Han intresserade sig nu
för partiet med smeden, men Sara hade emellertid ändrat
tanke, kanske, skref biskopen till Albani, emedan hon före-
drog någon annan. Dock slutet godt, allt godt. Sara än-
drade sig än en gång och gifte sig på sommaren 1694 med
smeden, Ambrosio Vannuzzi, hvilken hon tillförde i hemgift
de eftertraktade 150 scudi.
Tyvärr var det hvarken slut eller godt! Redan den
20 juli 1695 skrifver Sara, som nu kallar sig Maddalena
Fortuna, till kardinal Albani med klagan att hennes man
och dennes bror ville placera hennes hemgift i sina egna
hus och fält. Hon anhåller att kardinalen måtte befalla,
att pengarna i stället skola placeras i annan jord i Citerna,
så att hon ej må svara för mannens skulder och vara för-
säkrad om bröd och vin. Nu får hon stryk, då hon ej vill
ga in på mannens fordringar, är »quasi disperata» och
frestad att taga ett beslut, som illa öfverensstämmer med
hennes själs välfärd. Döljer sig kanske under dessa ord
uppslaget till någon ny roman? Det få vi ej veta, ty hand-
lingarna föra oss ej längre. Underligt vore ej, om kardinalen
fatt nog af sitt besvärliga protektorat öfver Sara Maria
Magdalena Andersdotter Tun.
Dessa voro Birgitta-hospitalets alumner vid Kristinas
död,! men nya supplikanter skulle genast anmäla sig. Drott-
ningen hade i sitt testamente icke gjort några förordnanden
I Se noten & nästa sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
