Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
redogör för skälen till, att han börjat och sedermera fortsatt sin
dagbok. Han säger däri bl. a.: »Skulle deuna skrift föröka antalet
af onyttiga arbeten, så må den gärna tillika med min egen varelse
blifva begrafven i glömska. — För min del kan jag likväl ej anse
det vara utan någon fördel, om hvar människa innan dess afgång ur
världen, besynnerligen de, som varit lyckans skiften underkastade
och de, som ägt del i stora händelser, ville meddela deras efter-
kommande en berättelse om deras lefnad.>
Det är tack vare denna lofvärda åsikt, som vi nu få tillfälle
att blicka in i det intimare lifvet på samhällshöjderna under den
tid, då Carl Bonde var: scholaris, akademisk medborgare, extra ordi-
narie tjänsteman, legationssekreterare i Dresden och i London, turist.
hofman, president i Vasa hofrätt, riksråd och riksmarskalk. Där
dagboken är afbruten eller ofullständig, har ntgifvaren på ett lyckligt
sätt intlikat ett eller flera upplysande bret från släktingar eller iun-
timare vänner. Man tröttnar ej att genomgå dessa släktanteckningar
från början till slut, och snart sagdt på hvarje sida finner man
detaljer af intresse. De personer, hvilka känna närmare till de stora
herrgårdarne i Södermanland, Uppland och Skåne, skola här fa
många af dessa små upplysningar, hvilka den moderne topografen
ej föraktar, och hvilka förläna hans annars skäligen torra fram-
ställningar en njutbar form.
Anteckningarna från ungdomsåren på landet och i Upsala äre
kanske mera än minnena från vistelsen i utlandet af intresse, dock
sakna ej vissa uttalanden om främmande länder sitt värde. Om-
dömet om Paris är ägnadt att väcka förvåning: »att skratta och roa
sig hålles för oanständigt; — — — »ett slags kall höflighet bevisas
främlingen, hvilket gör sammanlefnaden tung och besvärlig>. I
Paris var han tillsammans med >Taraval, en målare», och i Rom
träffade han Sergel, »en beskedlig karl». Resejournalen är likväl
delvis stöpt i samma form som de flesta dylika man finner i de
gamla adelsarkiven, snarare under än öfver medelmättan.
Anteckningarna från Stockholmslifvet under olika tider ha åt-
minstone för oss svenskar mera intresse. Författarens stil är ocksa
ledigare, när han talar om sina vänner och bekanta. En fläkt af
humor muntrar här och hvar upp de annars kanske något enformiga
detaljerna ur grefvens hvardagslif. Anekdoter om Belhnan, Sveden-
borg, »censor librorum> von Oelreich m. fl. finnas meddelade på
tera ställen. Revolutionen 1771 behandlas något utförligare, likasi
meddelas en ny version af det famösa utropet »Je suis sauvés, som
man tillagt Gustaf III vid mottagandet af underrättelsen om Dan-
marks krigsförklaring 1788. Grefve Bonde uppgifver, att konungen
sagt: >Ah tant mieux, jail gagné!» Sannolikt är dock hvarken den
ena eller den andra versionen fullt trovärdig. Gripande äro Bondes bref
från Vasa till systern Fredrika med underrättelsen om hans hustrus
och trenne barns död under en koppepidemi. Ett ganska karak-
täristiskt uttalande finner man i ett bref från riksrådet C. Schefter till
Bonde med anledning af den förres sjukdom och ålder: »>Det som mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
