Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I NORRKÖPING ÅR 1800
29
terare meddelade denne, hurusom, sedan man i ståndet
underrättats om, huru medstånden uppfattat dess beteende,
och närmare eftersinnat, hvad följden blefve af dess vägran
att åtaga sig sin andel i bevillningen, »de fleste af
ståndets ledamöter, dels länsvis, dels enskildt, denne
morgonstunden hos talmannen och sekretereren begärt, att en ny
öfverläggning om bevillningen måtte företagas, hvarvid
ståndets ledamöter försäkrat, att, ehuru känbart det skulle
blifva, vilja i det närmaste ingå i den af
bevillningsutskottet gjorda fördelning, så att, om herr baron och
generallöjtnantens ankomst skett någon stund senare, det
förmodades, att ståndet själf villigt ändrat dess i går tagna
beslut.»1
Riddarhusstriderna på Norrköpings riksdag blefvo,
såsom ofta betonats, olycksbringande för konung och rike i följd
af den djupa misstro mot samverkan med ständerna, som
nu alltmer rotfästes i Gustaf Adolfs sinne. Det synes
mig, som kan man i själfva verket knappast förundra sig
öfver att konungen kände sig bortstött. Man kan förstå
tillvaron af en opposition, som ville så mycket som möjligt
bevara åt ständerna rätten att hafva ett ord med i laget
vid det Gustavianska envåldsregementet, men det sätt,
hvarpå den skötte sig under denna riksdag, var knappast det
rätta. »De häftige», skrifver Johan von Engeström, som
visst ej tillhörde regeringspartiet, »ville med trugande
skaffa sig mera rättigheter och uppsöka alla anledningar
att väcka kinkiga konstitutionsfrågor»2, och protokollen
jäfva ej detta omdöme. Däremot gifva källorna det intryck,
att konungen började och fortsatte riksdagen med den mest
redbara välvilja att främja realisationsfrågan till godt slut;
för det målet ville ban både medgifva inskränkningar i
sin makt öfver statens medel och frikostigt afstå sin andel
i bevillningen. När då »jakobinerna» icke dess mindre
anföllo äfven på sådana punkter, att angreppen för honom
måste te sig såsom vådliga för realisationsfrågans lösning,
kan man ej förundra sig öfver följderna. Ty för honom
framstod då häfdandet af de kungliga prerogativen såsom rent
1 Tidningar för riksdagen etc., sid. 240. Kurs. af mig.
2 Historiska anteckn. af J. von Engeström, sid. 235.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
