Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
NILS IIÖJEH
hjälp till kriget. 150(> i dec. lofvade Tuna landsting, där
i allmänhet ombud samlades från Dalarnes alla socknar
— »menige Dalakärlane» såsom Svante uttrycker sig i ett
bref om detta möte — att understödja riksföreståndaren
»med all den största makt vi åstadkomma kunne». Ett är
därefter i jan. 1508 höll han à nyo landsting pä samma
ställe. Därom berättar han: »Och hafva gjort uaich eth
skönt tall folk af bergben, alle till hest ganske vel
ut-reddhe». I maj månad samma år hölls ett nytt möte i Tuna,
hvarifrån skrifvelse uppsattes till Stockholms stad med löfte
att vid uppfordran komma till undsättning »med alla dem,
som äro 15 år gamla och kunna göra värn». Då
dalkarlarne 1510 åter pressades pa krigsfolk, sökte de undandraga
sig, enär de åter hemsökts af pesten — 2000 människor
uppgifvas detta ar hafva blifvit bortryckta i Tuna ensamt —
och det är mycket betecknande, att de i vederlag erbjödo
»en summa penningar af Silfberget och Kopparberget». I
febr. 1511 skref fru Märta till sin man, att ban borde pa
landstinget i Dalarne utverka mesta möjliga folk, för att
ban »med det manghactughe folk» kunde förfölja fienden,
som hon trodde vara slagen.
Sten Sture den yngre, som efter faderns död skyndade
till Dalarne, höll äfven själf eller genom ombud flera
landsting för att få hjälp till kriget mot Danmark ocli stöd
mot herrarna och fick rikligen bägge delarne. 1517 i april
beslöt »all allmoge i Tuna att gä man ur buse, om så
kunde behof göras», sedan beviljades pä allmänt landsting
vid Kopparberget den af Sten äskade hjälpen. De
dalkarlar, som 1518 understödde Sten Sture vid Stockholm
och deltogo i slaget vid Brännkyrka, kallas i en samtida,
af en tysk deltagare i dessa händelser uppsatt berättelse
»de berskerl», d. v. s. bergsmän, och att de voro ett
betydande antal framgår af hans berättelse, att
bergsmännen efter slaget vid Brännkyrka fingo hemlof utom
200, som inkvarterades hos Stockholms borgare. Under
de följande årens strider omtalas bergsmännen
uttryckligen i slaget vid Badelunds ås 1520 och det olyckliga
langfredagsslaget vid Uppsala samma år, och kriget
afslutas med Olof Valrams olyckliga försök att försvara
bergslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
