Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«8
STRÖDDA MEDDELANDEN 0CJ1 AKTSTYCKEN
— Major M. Hume, hvilken för Englands riksarkiv redigerat
en volym »Calendar of spanish state papers of Elizabeth■>, har
förlidet år utgifvit ett arbete under titeln The courtsliips of queen
Elizabeth, som redan utkommit i två upplagor. Boken behandlar,
såsom titeln antyder, frierierna till den engelska drottningen, hvilka
fortgingo, ända tills hon uppnått femtio års ålder och därutöfver.
Stilen är något affekteradt orolig och själfsvåldig, framställningen
populär, det bela emellertid en ganska underhållande skildring af
förhandlingarna om Elisabets giftermål, som började, när hon ännu
låg i vaggan, och slutade, såsom nyss nämndes, när bon ötverskridit
det halfva århundradets gräns. Kandidaterna till hennes hand, mer
eller mindre allvarligt föreslagna, uppgingo enligt förf. omsider till
ett tal af mer än tjugu, och man finner bland dem ett par
ärkehertigar, tre franska, två spanska, två svenska furstar o. s. v. Sedan
Elisabet blifvit drottning, använde hon, som bekant, utsikten att
vinna hennes hand som ett politiskt medel att i kinkiga situationer
rädda England ur svårigheter eller främja dess intressen, i allmänhet
på samma gång obenägen att pålägga sig äktenskapets hand och
smickrad att vara eftersökt eller att vid sina fötter se en friare.
Blott ett par gånger, menar förf., voro hennes passioner nära att
råda öfver förnuftet, ena gången i fråga om grefven af Leicester,
andra gången i fråga om hertig Frans af Alencon. Den senares
friarhistoria räckte många år, är skildrad utförligt och är rik på
många lustiga och karakteristiska enskildheter; han fick af Elisabet
smeknamnet »min lilla groda», och i sina kärleksbref ger den
förälskade ungersvennen — ban var omkring tjugu år yngre än
föremålet — ofta på ett naivt-drastiskt sätt uttryck åt sina ömma
känslor. — Med någon nyfikenhet letar man efter notiser om de
svenska frierierna mon finner ej många. Förf. omnämner i korthet
de olika beskickningarna, hvilka i allmänhet ej lära behandlats
alltför artigt; han berättar, att hertig Johan tog sig för att fria för
egen räkning till den då ännu unga och fagra drottningen, omtalar, att
det protestantiska partiet understödde Eriks sak och förmodar, att det
berodde på uppmaning från detta ball, att. Erik 1565 förnyade sitt
frieri. Konung Gustaf i Sverige gällde, berättas det en gång, som
en af de rikaste monarker i världen. Men de svenska rapporterna
från England under dessa år, hvilka äro både mänga och
innehållsrika, synas vara fullkomligt obekanta för författaren. Några notiser
meddelas äfven (s. 95, 96) om det storartade mottagande, som kom
prinsessan Cecilia till del vid hennes besök i England 1565: »The
(|ueen could not (lo too much, apparently, to honour the first royal
visitor she had received since her accession». S. 319 meddelas
några uppenbarligen ur luften gripna eller missförstådda’ nyheter om
en plan att gifta Erik XIV:s fjortonåriga dotter (!) med hertigen af
Alencon och att försäkra Erik (!) om Polens tron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
