Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER, H AU S SLÄKT OCH HANS FÄLTTÅG 137
öfverste Schulzenheim synes nämligen ha varit en mycket
passiv personlighet. Och hvad de tre brigadcheferna angår,
ha de hållits eller hållit sig på afstånd från generalen. De
ha icke besvärat Wachtmeister med några råd eller förslag.
Det synes således hufvudsakligen ha varit Lagerbring,
som öfvertalat Wachtmeister att stanna vid Säfvar. De
skäl, genom hvilka han lyckades öfvertyga Wachtmeister
om nödvändigheten af detta steg, ha väl varit de oroande
underrättelser, som kommit frän Umeå. samt att två vägar
från Säfvar leda till Umeå. Det är förut visadt, att i
dessa skäl låg mycket, som kunde ingifva Wachtmeister
stora farhågor för marschens fortsättning; därtill kom ju,
att såväl ban som Lagerbring ansett, att svenska arméen
aldrig bort lämna den starka positionen vid Djäkneboda.
Men om Wachtmeister ansett marschens fortsättande till
Umeå vara ett vådligt företag, emedan han trodde
Kamensky omkring denna ort ha koncentrerat en styrka, som
var betydligt öfverlägsen eller kanske dubbelt så stor som
hans egen, så borde ban äfven ha insett vådan af att i en
dylik öfvermakts närhet stå kvar i en sådan ställning som
den vid Säfvar. Wachtmeister har nog heller icke varit
blind för denna fara. Men i stället för att under dessa
omständigheter på eget ansvar redan på förmiddagen den
18 anträda återtåget till Djäkneboda för att därstädes
invänta fienden, vågade ban icke utan Pukes tillstånd
företaga denna återgående rörelse. Och det var för att åt
honom utverka denna tillåtelse, som Lagerbring åtog sig
att resa till Puke. Att Wachtmeister, medan Lagerbring
uträttade sitt uppdrag, ansåg sig utan fara kunna stå
kvar vid Säfvar, bör icke förefalla så underligt. Han hade
ju fullkomlig rätt att vänta, att Lagerbring icke skulle
behöfva använda mer än pä sin höjd 5 eller 6 timmar för
uträttandet af sitt uppdrag. Om hans bortovaro icke räckte
längre, så kunde ju arméen lia tillräcklig tid antingen för
sitt återtåg till Djäkneboda eHer. om Puke vägrat sitt.
bifall därtill, åtminstone för att besätta Täfte.
Timman för Lagerbrings afresa kan ej med säkerhet
angifvas. Enligt grefve Per Sparres uppgift tyckes
Lagerbring icke senare än klockan 10 f. m. den 18 ha kunnat
begifva sig af från Säfvar. Om ban åkte, hade ban till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
