Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
STRÖDDA MEDDELANDEN OCII AKTSTYCKEN
oråd» ocli skulle tagas för hufvudet, d. v. s. ett visst antal ibland
detsamma, och beskyllningar framletades från alla häll, fran
närvarande och hydda tider ända till tjugu och trettio är tillbaka.
Orådens anklagades inför ständerna på riksdagen i Stockholm 1590;
det artade sig till en uppseendeväckande statsprocess. I)e afsatta
rådspersonerna kallades än till Stockholm, än förvisades de till
sina gods, de bevakades och utspionerades; anklagelseskrifter och
försvarsskrifter korsade hvarandra, böneskrifter föllo tätt öfver
konungahusets alla medlemmar, och Sveriges bela politiska värhl var
i tvenne års tid uti jäsning, tills konung Johan omsider kort fore sin
död återskänkte de anklagade sin nåd och därefter en försoning kom till
stånd äfven mellan hertig Karl och riksråden, hvilka ej utan skäl
kunde anse sig gä segrande ur konflikten.
Ta nyssnämnda riksdag i Stockholm framställdes bland annat
och betonades särskildt en viss beskyllning mot de i onåd fallna
riksråden. I sin ryktbara böneskrift af d. 5 september 1589 i
Reval skulle de äfven hotat därmed, att om de båda konungarne,
■lobau och Sigismund, följdes åt till Sverige, rikets innevånare torde
blifva kallsinniga» och stänga riket för dem och deras följe: ett
onekligen djärft och närgånget språk. I sitt tal till ständerna vid
riksdagens öppnande yttrade Johan III bland annat: »sände de till
mig en böneskrift,1 som de den kallade, uti hvilken de begärde, att
min son, konungen i Polen, skulle icke komma tillbaka igen till
Sverige, förty, hvar det skedde, skulle väl ske, att de i Sverige skola
stänga porten igen för mig, som är deras rätta herre och konung.»
•lag har älskat eder i alla mina dagar», fortsatte konungen
bevekande, »och har haft stor omsorg, omhuga och bekymmer om eder
välfärd.» Hade fördenskull aldrig förmodat något ondt af dem eller
att de skulle stänga porten för honom. Uti ständernas förklaring
d. 7 mars om de anklagade rådsherrarne erkändes ock det anförda
hotet vara livau ärlig svensk man, andlig och världslig, adel och
oadel, högre och nidrigare, förnär sagdt»; de visste sig ej haft sådant
i sinnet eller någonsin tänkt annat än att alltid hålla riket öppet
och till trogen hand för konungen och konungens afföda. Visste de
andre något annat, måtte de nämna den ut, som de menat. »Vi
veta oss däruti alldeles frie och oskyldige.»
Särskildt tycktes hertig Karl taga sig saken nära. Man kunde
icke med de anstötliga orden syftat på någon annan än honom.
De hafva ock visserligen haft den mening», heter det i några af
hertigen uppsatta besvärspunkter, att vi skulle vara den, som ville
stänga riket till för k. Maj:t, om b. k. Maj:t hade haft sin son
konungen i Polen in i riket med sig från Retle.» Ändock de icke
uttryckligen hade angifvit hertigen, så efter man icke visste, hvem
det eljes göra skulle, alldenstund han vore där i riket näst b. Maj:t
den förnämste, vore det ju intet tvifvelsmål, att de hade ment honom
därmed, hvilket dock aldrig ined någon sanning befinnas eller be-
’ Böneskriften öfverlämnades, soln bekant, till Sigismund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
