Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
KARI, HILDEBRAND
ofta. För öfrigt användas sällan citationstecken äfven vid
ordagranna citat, och förf:s egna resonemang inblandas i
dylika, sa att man stundom ej rätt vet, om ett uttalande
är ett uttryck för förf:s egen uppfattning eller möjligen är
någon annans bevisföring, som sedan skall anfallas.
Författare som Wiebe och Häbler omnämnas med stor
öfverlägsenhet, i synnerhet den senare, och förf. stöder sin
framställning företrädesvis på äldre och nyare spanska
arbeten. I allmänhet synes han använda för liten kritikj
så att ban icke bestämmer sina källors värde, utan lika gerna
citerar Calderons dramer eller Don Quijote och Gril Bias
som officiella urkunder. Af dessa har han åter en något
felaktig uppfattning. Sa vill han t. ex. med siffror
uttrycka prisstegringen på spannmål, och använder då endast
af regeringen utfärdade pristaxor; han antager visserligen
att. de blott angifva minimalpris, såsom tillkomna till
konsumenternas nytta, men lägger dem dock till grund för
serier med index-tal. Men hela materialet är alldeles för
svagt till dylikt användande; den första taxan är från
1503, nästa från 1539 och den därnäst från 1558. Hvem
kan säga, att regeringens prissättningspolitik var oafbrutet
densamma, och att sålunda de stadgade prisernas relation
till de verkligen betalade är lika stor vid olika tillfällen?
Den ena gången kan taxan dikteras af välvilja mot
producenterna, den andra gången vara till förman för
konsumenterna. Om något skulle byggas på dessa siffror,
borde en undersökning först ha ägt rum om de
omständigheter, som föranledt taxornas utfärdande i hvarje fall
Materialet är sålunda för litet sofradt, men äfven vid
dess användande som underlag för slutsatser är förf:s metod
bristfällig. Han kan behandla en fråga tämligen utförligt^
men sluta med, att ett afgörande mellan olika, förut citerade
åsikter, ej är på sin plats (t. ex. sid. 108). Hvad skall då
det föregående tjäna till? Källorna tala om spanjorernas
lättja och förf. finner detta riktigt; så har han ett nytt
citat, som säger att »ingen, hvarken ung eller gammal,
hvarken man eller kvinna gick sysslolös»; han tycker väl,
att detta är en smula öfverdrifvet, men har föga att
invända (sid. 120—121). Cortes klagar öfver penningbrist,
och förf. anser genast bevisadt, att dylik finns; för samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
