Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
KARI, AHLENIUS
konungen öppet. Sten Kristersson lefde icke länge efter
sitt fall; han dog på hösten 1516.
Omedelbart efter intagandet af Nyköpings slott började
Erik Trolle känna sig orolig och skref den 23 aug. till
riksföreståndaren med begäran att få stå till rätta för honom
och rådet samt erbjöd sig under försäkring om sin trohet
att utan lejd komma tillstädes.1 Han lyckades likväl ej
vinna någon tilltro hos Sten Sture utan blef en tid
därefter insatt i fängsligt förvar på Stockholms slott.
Däremot fick Nils Boson Grip, hvilken redan d. 17 aug. hos
riksföreståndaren begärt att få urskulda sig,- lefva ostörd
på sin gård Vinas, antagligen till följd af allmogens och
några herrars goda vittnesbörd om hans uppförande.3
Peder Turesson Bjelke, hvilken icke gått fri från
riksföreståndarens misstankar, måste afstå från Stäkeholm, som i
stället lämnades åt Johan Arendsson. Det återstod nu
endast för Sten Sture att göra upp räkningen med sin
hufvudfiende, ärkebiskopen.
Kännedomen om hvad som händt spred sig snart öfver
riket, Redan den 1 sept. skref Jakob Ulfsson till
riksföreståndaren, att han förnummit, det ett vrängt tal fördes om
ärkebiskop Gustaf i så måtto, att vid Stäket samfärdseln
blifvit hindrad; i Stockholm ocli på andra ställen gick
vidare ett allmänt rykte, att Stäket skulle bli belägradt.
Om så sker, anmärker han, vill visserligen lång örlig och
stort fördärf följa. Därför hade han i befallning af
ärkebiskop Gustaf och ville äfven af eget sinne, på det sådant
fördärf skulle förhindras, råda riksföreståndaren till det
som rätt var. Ändock trodde ban ej, att ryktet kunde
hafva någon grund, men hade nämnt därom, på det Sten
Sture därigenom skulle blifva i tillfälle att näpsa dem, som
sådant i sinnet förehade. Vore något vrångt honom
på-fördt, ville han utan lejd infinna sig till svaromål, när och
hvarhelst riksföreståndaren önskade, så vidt det lät sig
förena med hans ålder och sjukdom. Äfven rådde Jakob
Ulfsson herr Sten att hafva kyrkan och hennes prelater i
tillbörlig vördnad och i synnerhet ärkebiskopen, men, fort-
1 Bidr. S. H. V., n:r 445.
2 Bidr. S. 11. V., n:r 444.
3 Jmfr. Allen II. s. 428 o. lf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
