Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 OM DE FRÄMMANDE LÄRDE VID DROTTNING CHRISTINAS HOF
stierna] visade sig då också mycket älskvärd och inbjöd Bourdelot
till sin fader. Det var egentligen några Bourdelots egna landsmän,
som förtalat honom, »mayant décrié en France et partout»; i
Chanut hade han dock städse haft en verklig vän. Drottningen
åter hade visat Bourdelot stor uppmärksamhet, ja gjort honom
större heder än han förtjänat. Från henne förde han med sig
bref till Salmasius — väl det sista bref, som denne mottog af
sin beskyddarinna; han afled nämligen redan omkring två månader
därefter.
Om Bourdelots ställning i Sverige talar också Chanut i de tvä
bref till Salmasius, hvilka finnas i mera nämnda handskriftband.
De äro daterade Lubeck i januari och februari 1653. Bourdelot
stod då i stor gunst hos drottningen och större delen af hofvet, men
hade däremot att beklaga sig öfver några sina landsmäns kabaler.
Chanut vittnar också om Bourdelots tacksamma sinnelag mot sin
beskyddare Salmasius, tilläggande att han i Stockholm »sert fortement
ses amis».
Vid Salrnasii tvist med Vossius uppehålla sig också flere andre
korrespondenter, t. ex. Alexander Morus och Samuel Bochart. Af
den förre, som hade Salmasius att tacka för sin anställning i
Holland (i Middelburg), bevarar manuskriptbandet i Bibliotlièque
Natio-nale femtiosex om 1600-talets lärdomsförhållanden ganska
upplysande bref; i ett af dem sänder Morus till Salmasius en latinsk
dikt öfver Vossius med orden: »Voici la mouclie de votre vi såge-.
Mera intresse för oss äga Bocbarts sex bref. Man finner af dem,
att denne och Salmasius alltjämt bibehöllo en aktningsfull och höflig
ton mot hvarandra, oaktadt de i flera vetenskapliga frågor voro af
skarpt motsatt mening — Bochart säg sig bl. a. föranlåten för sin
üeographia sacra att skrifva en särskild »defensio adversus Cl. Salmasii
objectiones» — och trots Bocharts vänskapliga förhållande till Vossius.
När Bochart (reformert pastor i Caen) och den unge Huet (blifvande
katolsk biskop i Avranches) på våren 1652 foro till Sverige, besökte
de på vägen Salmasius i Leiden och erbjödo honom sina tjänster i
Sverige. Från Stockholm skref Bochart till Salmasius i juni nämnda
är, medsändande hälsningar frän dennes då i Sverige sig
uppehållande söner, hvilka Bochart funnit äga ett utmärkt anseende
därstädes.1 Hvad honom själf beträffade, yttrade ban i ett följande
bref: »je trouve icy bien peu de choses qui me divertissent».
Alltjämt försökte Bochart att ställa till rätta förhållandet mellan
Salmasius och Vossius; den förre var dock obeveklig. Liksom dennes
’ Det var således icke blott Salmasii tredje son Josias de Sanmaise
(hvilken enligt La France Protestante dog i polska kriget 1665 — skall
väl vara 1655), som vistades i Stockholm under Christinas tid, utan också
cn jfils ainé>: denne, som var den andre i ordningen, hette Claude och lär
lämnat Sverige efter Christinas abdikation († 1667). I manuskriptbandet
i Bibi. Nationale linnes ett bref till fadern, som då var i Stockholm, från
J. de S. dateradt Haag nov. 1650 och innehållande politiska och hof-nyheter;
soneu tillägger här: >Votre Apologie Royale parle maintenant bon Anglois > —
det gällde väl en engelsk öfversättning af Salmasii bekanta politiska skrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
