Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ÖFYERSIKTF.R OCH GRANSKNINGAR
sj&lfvisk att profitera af denna lättrogenhet, ehuru lian aldrig ämnat
staden till centrum, utan blott till diversionspunkt i sin krigföring
och ehuru han aldrig tänkt draga den till undsättning, förrän ratio
belli medgaf (I: 510, 603). Med sin vanliga inkonsekvens yttrar
emellertid Klopp på andra ställen, att »ej få» i Magdeburg insågo
omöjligheten af en omedelbar rojal succurs (I: 597) och att
Falkenberg själf endast tillsagt magdeburgarne denna undsättning »så fort
som möjligt» (I: 602); ja, han meddelar t. o. m. (II: 111) det bref
frän konungen till stadens råd, hvari denne yttrar: »Mittlerweile
haben Wir zu Kuch, als discreten und weltweisen Leuten, die
gnä-digste Zuversicht, Ihr werdet solche Unsere 1’arole (om rojal succurs)
nach der Möglichkeit und nicht so schlecht aufnehmen und deuten,
dass Wir wider alle Raison gleichsam hineinplatzen, und damit
zu-gleich Uns und Kuch auf einmal ini Grunde ruiniren sollten .
Ingenstädes i Klopps arbete möter man en sådan rikedom af
starka beskyllningar och svaga bevis som här. Så säges det II: 139.
att konungen på våren 1631 blott slog mynt af stadens nöd för att
för egen räkning öfva tryck på Brandenburg och Sachsen; ty han
måste ha förutsett, att Johan Georg skulle ge nekande svar; sidan
117 hycklar konungen för Falkenberg, ty han måste vetat, att Tilly
återvändt till Magdeburg, sidan 190 tör kurfursten af Sachsen — i
sin sista skrifvelse rörande undsättning at staden —, ty han måste
den 12 maj vetat af dess stormning den 10. II: 149 säges det, att
ingenting hindrade Falkenberg från att ackordera; men — heter det
II: 118 — han hade i sådant fall skäl till fruktan — att bli
utlämnad (!) o. s. v.
Framställningen af det öde, som efter stormningen öfvergick
Magdeburg, sammanhänger på det närmaste med frågan om Tillys
krigstukt. Som bekant är denne man numera kreerad till
ultra-montanernas heros. Lika okristlig som Wallensteins och svenskarnes
krigstukt var, lika utmärkt var Tillys (II: 537); lika gifvet som det
är, att svenskarne öfvade religionsförtryck, lika säkert är, att denne
milde och människovänlige fältherre aldrig för religionens skull
älskat eller hatat någon (II: 382). De vackra vitsorden rubbas ej
af de hemska minnena från Neu-Brandenburg och Magdeburg. Tre
timmars plundring var det vanliga enligt tidens krigsbruk, och denna
rätt hade Tilly hvarken rättighet eller möjlighet att neka soldaterna.
I Neu-Brandenburg låter ban soldaterna plundra i jämt tre timmar,
och sä djup är hans vördnad för detta krigsbruk, att han i
Magdeburg pä andra dagen för in hären till förnyad plundring, emedan
den på första dagen i följd af branden blott fått hällas i tvä
timmar (II: 181—183). Detta om plundringen; för de hemska
mordscenerna söker Klopp ock en undskyllan i tidens af Tilly så högt
vördade krigsbruk. Sä heter det II: 59 om Neu-Brandenburg: »Es
konnte dem GM. Knyphausen nicht unbekannt sein. welches Geschick
nach dem Kriegsrechte jener Zeit im Falle der Eroberung mit
stür-inender Hand der Stadt harrte». — Enligt Klopps framställning var
det alltså naturligt och rätt, att det efter de båda städernas storm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
