Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ÖFYERSIKTF.R OCH GRANSKNINGAR
skolans samling på Heleneborg. Genom sina nyaste forskningar
(Ny ill. Tidning 1896, n:ris 35, 36, 37, 39) har han funnit, att
några af Kristinas taflor öfvergått i Magnus Gabriel de la Gardies
ägo. De taflor drottningen fört med sig till Rom jämte dem hon
där genom köp eller gåfva erhållit, tillföllo vid hennes död
nniver-salarfvingen, kardinal Azzolini. Efter dennes samma år timade
bortgång iirfdes de af hans brorson, markis Pompeo Azzolini. Från
denne öfvergick samlingen genom köp till familjen Odescalebi, först
furst I.ivio O., brorson till påfven Innocentius XI, sedan furst
Baldassare Odescalchi-Erba. som 1721 sålde den till
hertigen-re-genten af Frankrike, Philippe af Orleans. Dennes sonson, den
beryktade Philippe Egalité var den förste, som splittrade samlingen.
Detta skedde 1792, då den furstlige intrigmakaren var i behof af
penningar, hvarför han sälde de italienska och franska målningarna
till en belgisk bankir och de öfriga till England. Äfven de
italienska och franska målningarna hamnade inom kort undan
revolutionens stormar i England, och där fullbordades splittringen genom
försäljning, dels under hand, dels på en auktion i London år 1800.
Samlingen, som i Frankrike försålts för 1 million 650,000 francs,
betingade vid de slutliga försäljningarna i England ett pris af
inalles 120,000 pund eller öfver 2 millioner kr. Ett synnerligen
betydande antal af drottning Kristinas gamla målningar befinner sig
följaktligen numera i England, några i National Gallery, flera i
Bridgewater Gallery och andra samlingar. Men äfven till Paris,
Berlin och ryska Eremitage-muséet har en och annan af Kristinas
taflor förirrat sig. Somliga ha måst genomgå märkliga och t. o. m.
högst vidriga öden, såsom Correggios, nu i Berlins museum
befintliga Leda med svanen samt Jupiter och lo. Bilderna af den
olympiske gudens båda älskarinnor, framställda i herdestundens extas,
kunde icke fördragas af hertigen-regentens bigotte och svagsinte
son Louis, hvilken utskar Ledas och los hufvuden. Då taflorna
sedermera råkade i aktsammare händer, reparerades stympningen,
men både Leda och lo, fingo icke mindre än 2 gånger nöjet byta
om hufvud, innan de lämnades i fred för målare och restauratörer.
Synnerligen belysande för smakens historia äro de ekonomiska
notiser, som förf. här och där meddelar. Sålunda betaides 1798
fölen tafla af barockens en gång så firade mästare Bernini blott 10
guinéer, under det ett annat verk af samme mästare icke kunde
finna någon köpare. Den en gång högt uppburne, eklektiske
målaren Lanfranco’s »Mariæ Bebådelse» såldes på auktionen 1800 för
endast 8 guinéer. Det är så tiden obarmhärtigt omvärderar gamla
värden, som blifvit hefunna för lätta.
I slutet af sin bok har förf. såsom ett synnerligen lämpligt
appendix till de 4 tafvel-inventarierna, aftryckt ett dokument, som
är af stort intresse för Kristinas historia. Det är en beskrifning
öfver exdrottningens bostad, Palazzo Riario, i Rom, gjord af
Nicodemus Tessin d. y., när han 1688 besökte den eviga staden, och
bevarad genom en öfversättning af öfverintendenten C. F. Freden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
