Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN LAGERBERGS BAGBOK
21
Swen Lagerbergs Dagbok under vistelsen hos tartar-chan
Dowlet-Gherey 1710—1711. XII + 268 sid. med porträtt
och karta. Göteborg 1896.
Sven Lagerberg, om hvilken C. G. Malmström fäller det vackra
omdömet, att ban dog »aktad och saknad som få», hörde, liksom
Arvid Horn, till de karoliner, hvilka vid de stora krigens slut.
utbytte svärdet mot pennan eller rättare krigarens värf mot
statsmannens. Han lämnar, äfven han, ett bevis på, att det icke var
bristen på dugande krafter, som gjorde Karl XIl:s sista strid sä
hopplös. Han hade till konungens fulla belåtenhet löst sina
uppgifter både som soldat och underhandlare och ban visade sig längre
fram oumbärlig, när det gällde att efter den ekonomiska ruinen,
som följde pä konungens död, å nyo ordna det svenska statsverket.
Så gjorde han det Lagerbergska namnet redan i andra generationen
till ett af de mest berömda på sin tid och blef en af de bästa
representanterna för de vackra, löftesrika och välmenande sträfvanden
och idéer, som utmärkte frihetstidens början.
Det var åt den äfven i studier icke oförfarne majoren och
snart üfvcrstlöjtnanten L., som Karl XII under loppet af 1710 två
gånger gaf i uppdrag att hos tatar-kan på Krim bevaka Sveriges
intressen. Den första beskickningen påstod ej länge; den andra
blef däremot så mycket långvarigare. Lagerberg följde då
tatarerna dels på deras vinterfälttåg mot ryssarne bort mot floden Don,
dels på marschen till Prut under sommaren, där han var åsyna
vittne till tsarens kringrännande ocli underbara räddning, samt
ansågs hos kanen så ifrigt föra den svenske konungens talan, att
han slutligen tvingades att lämna lägret. Till hans uppgift hörde
äfven att förmå sistnämnde härskare till en »stadigvarande
defensivallians» emot Ryssland samt att söka befria de svenska fångar,
som kunde påträffas eller förspörjas. Det var en expedition, full
af faror och äfventyr, som kunde gifva anledning till märkvärdiga
iakttagelser och lämna intressanta minnen.
Under resan stod Lagerberg i brefväxling så väl med konungen
som med åtskilliga personer i dennes omgifning, hofkansleren v.
Milllern, kanslirådet Feif, generalen Poniatovski m. fi. Öfver sina
resor förde ban ett diarium, som lämna’de stoff till rapporterna,
och införde i detsamma äfven koncepten till sina bref. Tillsammans
med de bref, som under resan mottogos, försågs denna journal
med ett omslag af rödt marokin; det bela kunde på detta sätt
gifva en tämligen fullständig bild af de tatariska expeditionernas och
underhandlingarnas skiften. Huru den lilla volymen kommit ur
familjen Lagerbergs ägo, är ej kändt, mon i början på detta
århundrade tillhörde den en studerande Lundholm, af hvilken den
delgafs åt G. Floderus, som tryckte en del af brefven ni. m. i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
