Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ÖFYERSIKTF.R OCH GRANSKNINGAR
själfva verket deras religiösa författningsprogram, omsatt i politisk
form.
Cromwell — hvars person och betydelse förtjänstfullt tecknas —
krossade allt motstånd mot den unga republiken, genomförde de
tre örikenas förening till en enhetligt styrd stat och återupptogs
Elisabeths kraftiga, nationella utrikespolitik, men till att skapa en
varaktig statsorganisation på independentisk grundval, därtill förslogo
ej ens hans jättekrafter. Independenternas Commonwealth var och
förblef en mindretalets tvångsregering; dess efterträdare, protektoratet,
måste t. o. m. för en tid taga formen af ohöljd militärdiktatur.
Genom protektorns död förlorade independentismen sin främsta
sammankallande inre auktoritet. I)ess kraft förnöttes snart i nya
strider mellan här och parlament, och därmed var republikens öde
besegladt. Presbyterianer och moderata — de båda partier, som
begynt det inbördes kriget — trädde äter i förgrunden, denna
gäng för att åvägabringa en fredlig utjämning, och efter sin
anslutning till deras kompromiss kunde Karl II utan svårighet bestiga
sin faders tron. Nya stuart sk a maktmissbruk framkallade emellertid
en ny revolution, och därefter stadgade sig småningom genom häfd
ett statsskick, som, fastän långt rikare utveckladt, dock närmast
motsvarar Pym’s politiska ideal. Independentismen syntes politiskt
död, men dess idéer fortlefde bortom världshafvet, och de blefvo
efter koloniernas skilsmässa frän moderlandet normerande för den
författning den stora republiken dä gaf sig själf.
Dessa korta antydningar hafva endast helt flyktigt kunnat ånge
gången i prof. Stavenows gedigna och omsorgsfullt genomtänkta
framställning. De må afslutas med några anmärkningar mot ett
par detaljomdömen, hvilkas riktighet synts 111ig kunna ifrågasättas.
Sä t. ex. framhålles vid sid. 32 måhända allt för starkt det
dynastiska momentet i Jakobs utrikespolitik. Medlingstanken, som här
framstår förnämligast såsom ett dynastipolitikens medel, var väl
dock åtminstone i teorien den som låg »the peacemaker» närmast
om hjärtat. — Sid. 64—65 låter förf. redan före skeppsskattens
genomförande Wentworths skriftligen uttalade åsikter vara afgörande
för Englands inre styrelse. Detta yttrande kan förleda till att,
såsom förr med orätt ofta skett, tillmäta Wentworth en ledande
statsmans ställning och ansvar redan vid en tid, då han ännu i själfva
verket stod utom de direkta rådgifvarnes krets. Land var af honom
starkt påverkad, det är sant, men Land var utom det kyrkliga
området ingalunda allrådande. Förrän i febr. 1637 — således fyra
månader efter den tredje skeppsskatteförordningen — har Gardiner
ej funnit Wentworth vara tillfrågad »ön the larger issues of policv»1;
Karls förtrogne rådgifvare blef ban, enligt samme forskare, först
vid sin ankomst till London i sept. 1639.2 — Om Cromwell heter det
sid. 162, att han »lade grunden till den nära förbindelsen mellan
1 Gardiner, History of England 1603—12 VIII: 211.
1 Gardiner, Anf. arb. fX; 73. Jfr äfven VIII: 222. noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
