Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
(i. LAGERBRING
kunna, om man frånser från sådana, som möjligen begingos af
underordnade, hänföras till tre kategorier, nemligen de, som begingos af
regeringen, af hefälhafvande generalen Wachtmeister, oeh af — om
också i mindre grad, — öfveramiralen Puke. Därtill har nu herr
Hammarskjöld försökt fram konstruera en fjärde kategori, nemligen
sådana, som skulle hafva begåtts af generaladjutanten för yttre
ärendena Lagerbring, och dessa sistnämnda synes herr H. tinna
vara de mest graverande. Som det emellertid är just lians
framställning i detta afseende, som förmått mig att fatta pennan, skall
jag särskildt egna min uppmärksamhet däråt, och vill nu endast i
största korthet antyda de viktigaste af de fel, som vid detta
tillfälle verkligen af de trenne förstnämnde begingos. Regeringens
fel bestodo i expeditionens synnerligen otillfredsställande utrustning
samt i det sätt, hvarpå öfverbefälhafvarfriigan behandlades,
hvarigenom de så ytterst intrasslade och till följd däraf sedermera så
ödesdigra befälsförhållandena uppstodo, men hvilka naturligtvis icke
hafva det minsta att skaffa med den utsedde öfverbefälhafvarens
kända tapperhet och duglighet i och för sig.
Mot generalen Wachtmeister kan anmärkas, att han icke, innan
han anträdde marschen mot Umeå, sökte hos Puke klargöra det
förhållande, i hvilket han stod till honom, hvarigenom han kunnat
undvika att vid första rapport om ryssarnes annalkande anse sig
skyldig att hos denne inhemta nya förhålluingsorder, att han, om detta
också delvis kan förklaras af den totala bristen på kavalleri, allt
för långsamt utförde fram ryckningen mot Umeå, att han
tillbringade ett helt dygn vid Säfvar utan att kunna förmå sig fatta ett
afgörande beslut vare sig att rycka framåt eller att gå tillbaka,
samt att han, när ban nu koin att blifva stående vid Säfvar, icke
vidtog några anstalter för att trygga och genom fältarbeten
förstärka sin ställning, hvartill kom, att trupperna vid Säfvar, rent
taktiskt sedt, voro mycket illa disponerade.
Herr II. synes visserligen vilja på sätt och vis ursäkta
Wachtmeister för hans villrådighet vid Säfvar därmed, att ban väntade pä
den budbärare, lian afsändt till Puke, men ett sådant sätt att se
sakerna är ur militärisk synpunkt fullständigt ohållbart. En
underbefälhafvare, som är så långt skild från sin öfverbefälhafvare,
som Wachtmeister var vid Säfvar, måste på eget ansvar, då
fienden påtränger, fatta sitt beslut. Och detta synes här icke böra
hafva varit så synnerligen svårt. Hans skyldighet hade
naturligtvis varit att med alla till buds stående medel försöka få reda
på, om och när ryssarne verkligen anryckte från Umeå, och, om
ban då funnit Säfvar-positionen olämplig till försvar, oförtöfvadt
förflytta sin trupp till den i hans ögon bästa positionen, hvilken
synes varit Djekneboda. Därom hade ban gifvetvis att fortast
möjligt rapportera till Puke, hvilken däröfver icke behöfde på minsta
vis »brusa upp», ty för Puke var det ju fullkomligt likgiltigt, hvar
Kamenski infängades, om det skedde vid Umeå, Tefte, Säfvar eller
Djekneboda. blott det skedde. Dessa synpunkter, som för en ini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
