Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
EMIL OLMER.
mark.1 Då Leijonclo fick underrättelse om 4enna, olycka,
skref han från Köpenhamn, »att händerna lära klia på de
danske, när de få höra dessa tidender, och torde hertigen
af Holstein lida någon anfäktning, om icke just af
fientlighet, dock obilliga anmodningar, som man lärer göra och
fresta honom med. Man lärer afmåla Sveriges tillstånd så
slätt genom hungersnöden, konungens dödliga affall och
brand, så att man tro lärer, att Danmark aldrig bättre
tillfälle i världen lärer kunna finna än nu att anfalla
Sverige, förr än det kan repa sig».2 Slutligen visste
Lux-dorph att för regeringen i Köpenhamn inberätta, huru de
svenska förmyndarne sinsemellan voro mycket oeniga. 3
Det ena med det andra bidrog att ingifva de danska
statsmännen den förhoppningen, det den rätta tiden nu var
inne att ta revanche på hertigen för hans föregående
trotsiga uppträdande.
Tillståndet vid den pinnebergska kongressen, som
ursprungligen tillkommit för att skaffa hertigen rätt gent
emot Danmark, var vid Kärl XI:s död bedröfligt. Utaf
medlarne var endast den brandenburgske ministern von
Danckelmann närvarande vid kongressen. De svaga försök,
som denne gjorde att ena de båda parterna, lyckades nu
lika litet som förut. De danska ombuden höllo envist på,
att hertigen, innan något vidare företoges, skulle förnya
unionerna, och det var ej utan, att Danckelmann biföll
deras mening. Men hertigen nekade att före traktaternas
slut göra detta, alldenstund de danske framkommit med
åtskilliga gravamina, som de härledde ur de de unionella
stadgandena. Innan dessa gravamina blifvit afgjorda, kunde
hertigen omöjligen tillmötesgå de danskes fordran. Som
man å båda sidor visade sig omedgörlig, var ingenting att
uträtta. Mot slutet af april fingo förhandlingarne vid
1 Bengt Oxenstierna underrättade å regeringens vägnar Sveriges
främmande ministrar om denna olycka, pä det att de hvar och en å sin ort
mätte tillkännage, huru det förhöll sig med densamma, ty eljest torde det
hända, att denna tilldragelse genom andras berättelser blefve framställd så
farlig, som om allt vore förloradt och grufliga konsekvenser skulle följa.
Bengt Oxenstierna till 14 svenska Bändebud 8 maj 1697. Kanslipresidentens
koncepter 1682—1719. SRA.
5 Leijonclo till K. M. 14 maj 1697. SRA.
8 Luxdorph till Kristian V 12 maj 1697. "Wahrenbergska samlingen
6, 23. SRA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
