Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIAN v:s ÖFVERFALL PÅ HOLSTEIN-GOTTORP
37
Danmarks ultimatum till hertigen. Följande dag hölls i
rådet en viktig öfverläggning, som är af stort intresse,
emedan den visar, huru nära den svenska politikens ledare
allmänt ansågo hertigens sak förknippad med Sveriges.
Framför allt yrkade änkedrottningen på ett skyndsamt
ingripande till hertigens förmån. Axel "Wachtmeister ansåg,
att Sveriges och Holsteins intressen vore så kombinerade,
att de ej gärna kunde skiljas, och hvad som bidrog till
hertigens undergång, ßknlle äfven lända Sverige till skada.
Stenbock var af samma åsikt. Om Kristian V ruinerade
Holstein, skulle han bli Sverige alltför mäktig, kunde ock
lätteligen intaga Hamburg, och man skulle sedan aldrig
kunna vara säker för honom. Man måste därför i tid och
med eftertryck uppträda och koncertera med garanterna
öfver denna sak. Wallenstedt och Wrede yttrade sig på
liknande sätt. Äfven Gyldenstolpe uttalade sig för
kon-certen med garanterna, men ville ingalunda råda till krig
med Danmark på en tid, då så många svårigheter tryckte
riket. Bengt Oxenstierna yrkade ock på denna koncert
och menade, att holsteinska saken var så sammanbunden
med K. M:s intresse, »att hon omöjeligen därifrån kan
separeras.»1
1 enlighet med de svenska statsmännens åsikt om en
koncert med garanterna till hertigens beskydd lät
förmyndarestyrelsen order afgå till sina sändebud på olika orter.
Vellingk fick befallning att börja underhandling med de
lüneburgska furstarne om en sådan sammansättning, som
man hade ingått 1689. Han skulle därvid framhålla, att
Sverige skulle hålla sin milis färdig i Tyskland, så att till
en början 5,000 man till fot och 1,000 till häst kunde, när
så blefve af nöden, vara i beredskap att förena sig med de
lüneburgska trupperna. Äfven skulle Vellingk inför
sjömakternas sändebud verka för ett allvarligt uppträdande
mot Danmark.2 Sveriges sändebud i Haag och London
fingo liknande order. Sjömakterna borde ej allenast med
dehortationer och negociationer, utan med makt och
verkligt agerande så samverka med Sverige, att Danmarks
1 Rådsprotokoll hållet på Carlberg 31 maj 1697. SRA.
8 K. M. till Vellingk 2 juni 1697. SRA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>