Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
EMIL OLMER.
ställningar hos andra makter än i verklig handling gingo
hans ärenden. Georg Vilhelm skref till Fabricius 1 juni,
att garantministrarne borde afgifva en gemensam
deklaration mot all aktualitet af Danmark.1 När därpå danska
regeringen skred till angrepp, gjorde han allvarliga
påminnelser i London och Haag. Han framhöll, huru Kristian
V, då engelske ministern Cresset begärt audiens för att
afråda från aktualitet, ej beviljat densamma, innan
angreppet mot hertigen öppnats. Konungen ansåg sig
nämligen då kunna anföra till sin ursäkt, att han, såsom
förhållandena utvecklat sig, ej kunde afstå från det fattade
beslutet om skansarnes démolition.2 Som man emellertid
hade skäl att frukta, att Danmark ej skulle upphöra med
fientligheterna, då skansarne blifvit kullkastade, borde
sjömakterna uttala sitt stora missnöje med Kristian V:s
förfarande, och därest minsta anstalt till vidare våldsamheter
gjordes, sända en eskader krigsskepp till Öresund. Under
dylika förhållanden måste huset Lüneburg hemkalla sina
hjälptrupper, och sjömakterna borde på skedd rekvisition
därom skyndsamt återsända dem. Äfven hertigen af Gottorp
skulle då bli nödtvungen att hemkalla sina trupper.3
Om också de lüneburgska furstarne verkligen hemkallat
sina trupper, därest Danmark fortsatt fientligheterna mot
hertigen, så voro de dock föga hågade att tillgripa denna
utväg. Detta framgår af en skrifvelse från Georg Vilhelm
till Fabricius i Hamburg i början af juni. Rörande de
lüneburgska truppernas hemkallande skulle Fabricius för
Vellingk och hertigens ministrar framhålla, att konungen
i England skulle upptaga en dylik åtgärd illa, och finge
de allierade någon skada däraf, skulle detta blifva huset
Lüneburg till stor blâme. Ej heller kunde de lüneburgska
furstarne uppträda ensamma, utan de måste invänta, hvad
de andra höga garanterna’ och isynnerhet Sverige ville göra
till saken. Därför borde hertigen visa något tålamod, tills
han finge se, hvad garanterna till hans bästa beslutade.
1 Georg Vilhelm till Fabricius i Hamburg 1 juni 1697. Celle be. des.
42, Holstein HSA.
3 Vellingks relation till K. M. om denna audiens är af liknande
innehåll. Vellingk till K. M. 1 juni 1697. SRA.
3 Georg Vilhelm till baron Schutz i London 4 juni 1697 mut. mut. till
Bothmer i Haag 4 och 18 juni. Celle be. des. 42 Holstein. HSA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
