Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
strödda meddelanden och aktstycken
några obligata patriotiska trumpetstötar, ha vi för vår del, så långt
vi varit med, funnit en ganska dämpad, en mycket moderat, en om
mycken återhållsamhet vittnande hållning i dessa jubileer. Fröken
Key påstår, att vi gifvit Cesar mer än hvad honom tillhörer och åt
folket mindre än hvad det tillkommer, och vi finna i vår nyare
historiska litteratur mer än ett bevis på, att så ej längre är
förhållandet. Hon ägnar skarpa ord åt våra dagars fosterländska
rörelse, som enat »militarism, obskurautism, protektionism och
antisemitism». Vi förvånas, att en så begåfvad författare är så fången
af gamla slagord. Om den nyare försvarsrörelsen är detsamma som
militarism, hvarför är den senare då så vederstygglig?
Försvarsrörelsen har haft, det erkännes, åtminstone vid riksdagen en mindre
tilltalande sida, men äfven den har sin förklaring i ganska djupt
rotade föreställningar just hos den af fröken Key så varmt beundrade
allmogeklassen. Äfven om vi aldrig kunna komma att sätta vår
armé så högt, som tyskar och fransmän göra med sina, är det ej
mer än billigt att erkänna den betydelsefulla plats denna kår
alltmer börjar intaga i det fosterländska arbetet. Och protektionism?
Enligt vårt förmenande — utan att för öfrigt bekänna oss till
densamma — är den blott en skiftning i de stora ekonomiska
rörelserna, som måhända en dag skall lämna plats för en annan
uppfattning, men i och för sig lika berättigad som frihandeln, åtminstone
för hvar och en, som icke är fången i doktrinära fördomar — med
full rätt naturligtvis för en motsatt uppfattning att kämpa för sin
idé. Vi erkänna gärna, att vi under senare tid ej ha haft några
stora, lifvande idéer att samlas om, men vi betvifla, att 1864 års
politiska äfventyr skulle haft en så väckande karakter, som fröken
Key tror, och vi betvifla likaledes, att allmän rösträtt, zontariff och
skogslagar skola få en sådan verkan. Vi känna ej fröken Keys
ståndpunkt i rösträttsfrågan, men att den allmänna rösträtten
utan vidare skulle vara det allbotande läkemedel mot samhällets
onda, som man en gång trott, därom blifva tviflen för hvarje dag
allt starkare. Erfarenheterna från Norge (redan innan dess
införande), Tyskland, Frankrike, Amerika tala ett varnande språk.
Hvarföre skulle vi, som ju onekligen sitta i efterhand, utan vidare
göra ett experiment, som i det hela slagit illa ut? Gärna
medgifves, att våra nuvarande förhållanden ej äro idealiska, men sakens
ordnande är ett af de svåraste problemen för den politiska visheten;
i och därmed förlorar också frågan mycket af sin eggande natur.
Det skulle så mycket bero därpå, menar förf., att ett flertal deltoge
i »aktiv politik», men inskränker sig detta till utöfningen af rösträtt,
synes ej mycket därmed vara vunnet. Det är på andra områden
arbetet på »underklassens» höjande bör taga sin början.
Vi beklaga vidare med författarinnan det svalg, som är befäst
mellan »herrskap och folk» i vårt land, ehuru det förefaller oss, att
det i själfva verket här är mindre än i de flesta andra kulturländer.
Men vi våga ej dela hennes tro, att det nu mer än förr skulle vara »i
rödmålade stugor och i vindskamrar, som det nya svenska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
