Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDKEKÄTTKL8EP.
87
förut. Författaren har dock användt några nyare källor, dels
åtskilliga i senare tid tryckta memoarer, såsom af Rochechouart,
Thié-lJault, Pasquier, dels otryckta sådana af den ryske generalen
Langeron och den i svensk tjänst länge anställde general Suremain
{hvar dessa finnas uppgifves icke). Till det nya höra några
uppgifter af Langeron om kronprinsens hemliga resa till Nancy i slutet
af mars 1814, där han, dold på ett värdshus, skulle haft
sammanträden med forna vänner, f. d. jakobiner, för att utröna, om han
trots allt kunde blifva konung i Frankrike eller möjligen chef för
en fransk republik. Uppgifterna lära bekräftas af bref från Stedingk
till Suremain bland denne senares papper. Karl Johan misstänktes
^tt ögonblick på våren 1814 att vilja »förrädiskt» bryta med de
allierade och rycka in i Frankrike för att uppträda på egen hand.
Det är redan bekant, att uppsnappade bref, såsom Maisons depescher
och Franzenbergs rapport, gåfvo stöd åt dylika misstankar.
Författaren anför ytterligare ett bref af kronprinsens egen hand till
Napoleon, som skulle uppsnappats af Blücher och kommit i tsarens
händer (månne icke någon förväxling?); som källor för dessa
samtliga uppgifter anföras tryckta och otryckta memoarer, utan att dessas
utsagor vägas mot hvarandra. Han berör äfven de förbindelser
svenske kronprinsen skulle sökt anknyta å ena sidan med Davoust
i Hamburg, å den andra med Carnot i Anvers.
Hela den politiska världen var den tiden fylld af rykten om
Karl Johans planer på Frankrikes tron, och att han i sitt lifliga
sinne en tid bortåt närt sådana, lärer icke kunna betviflas. Å andra
sidan äro de franska memoarernas uppgifter visserligen en grumlig
källa, och herr Pingaud fäster icke något afseende vid den politiska
ställningen i allmänhet, vid Karl Johans förhållande till sina
allierade i dess helhet eller vid hans svenska politik. Han lösrycker
ur sitt sammanhang de skiftande tankarna på den franska tronen
eller det franska presidentskapet — däri synes oss en väsentlig brist
i artikeln ligga — och, såsom nyss antyddes, han pröfvar ej
utsagorna mot hvarandra. Till de dunkla punkterna hör en uppgift
om några meddelanden Karl Johan skulle gjort till Blücher och
Wellington (»le prince écrit à Blücher et à Wellington pour leur
proposer de se rendre indépendants»), hvilkas innebörd, såsom förf.
framställer saken, ej blir rätt klar. Hvilken är hela sanningen om
dessa från så många håll antydda planer? Därom är man alltjämt
i osäkerhet och man skall måhända aldrig få veta den.
— I tredje bandets andra häfte af Historiske Samlinger og
Studier utg. af Holger Rördam är införd en längre biografi, öfver
det bekanta franska sändebudet i Danmark Charles de Danzay
(död 1589). Förf. börjar med en inledande öfversikt af de
diplomatiska förbindelserna mellan Frankrike och Danmark alltifrån 1541
samt meddelar sedan om sin hjälte en mängd intressanta uppgifter
alltifrån dennes ungdom och till hans död. Danzays efterlämnade
papper finnas som bekant dels i Danmark, dels i Sverige. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
