Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII:S SISTA FÄLTTÅG
247
Beslutet att upphäfva belägringen och återvända till
Sverige blef redan tidigt föremål för tadel. »Man lärer
icke», skref fältmarskalken Nils Gyllenstjerna den 8
december, »utan viktiga och högst angelägna skäl hafva skridit
till ett sådant slut, alldenstund de så länge förut väl
tillredde anstalter och den lyckliga framgång, krigsmakten
haft, syntes uppmuntra oss till fälttågets vidare
fortsätt-jande, åtminstone till att igenom någon fientlig provincies
intagande bana sig vägen till en högst nödig fred».1
Generalmajor Leutrum berättar, att det högligen förtröt honom,
att man ej fortsatte belägringen af Fredrikshall. Han
säger sig ock hafva förnummit, att arfprinsen ville, att man
skulle fortsätta densamma, »allein diese Leute, so des
Kö-nigs Tod mer erfreute als betrtlbte, drungen den Kriegsrath
durch».8
Återtåget verkställdes så fort som möjligt, ja, efter
hvad det synes, alltför fort. För att svenskarne skulle
kunna verkställa det utan att blifva oroade af
kommendanten Landsberg, drogs dagen efter konungens död en
kordong af trupper utom kanonskott framför själfva
hufvudfästningen.8 Sedan artilleriet och de sjuka, skref
arfprinsen till rådet den 3 december, först sändts tillbaka, var
han sinnad att låta regementena marschera, hvart och ett
till sin ort. Förut utfärdades dock order till guvernörerna
och landshöfdingarna, att de, »på hvad sätt det bekvämligast
och skyndsammast ske kan, vilja låta anskaffa nödig
proviant och fnrage uti nattlägren, på det regementerne under
marschen ej måge lida nöd samt att i följe af underrättelsen
förskjuta nödige medel till de regementer, hvilka därmed e
äro försedde, och dem därom tillita, till hvilken ända jag
också har funnit oumgängeligt af dem att begära, det de
medel, som finnas i kassorne, till inga andra usus måtte
blifva använde, på det regementerne i mangel af nödige
medel ej måge komma att lida».4 Påminnelsen till
guvernörerna och landshöfdingarna att försträcka regementena
nödiga medel antyder, att arfprinsen redan nu beslutat att
1 Gyllenstjerna till »Baron och Ombndsråd». Kongl, rådet och fältm.
grefve Nils Gyllenstiernas kommenderande nti Skåne 1714—1718.
a Schlözers Stats-Anzeigen, s. 466.
3 Öfverste Carlbergs anf. berättelse.
* Hist. handl. från frihetstiden I: 1718—1726.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
