Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL RELIÖI0NSFRIHETSFR.&GAN8 HISTORIA 1778—79 333
högaktad fridens man:1 »Jag har nu 2:ne Dina kära bref, det förra
af d. 1 och det senare af 22 hujus . . ... .ä dock hjertel. beder Du
nhrsäcktar mina fel och många svagheter och stora skröpligheter.
Du har intet förargat Dig öfver Beckerströms memorial om
fr[ia] Religions författningen; om Du visste omständigheterna, dem
jag icke orckar skrifva, så undrade [Du] intet therpå: Ty mannen
har samma tankar som både Du och jag hafva, öfver det, att thet
ej vore skedt — — —.» Rogbergs kategoriska påstående, att
Bäc-kerström »skref för sidenhatten», hafva vi redan lärt känna. Collin
skrifver från Växiö den 3 april 1779 med anledning af
doktors-promotionen: »Bæckerström känner jag ganska väl, samt finner
hans nyfikenhet enlig med dess ambition.» Mauvert i Kalmar
berättar i sitt redan citerade bref af den 13 februari 1779:
»Beckerströms Memorial blef icke tryckt. Han var i Staden i tors-,
dag, mycket dryg och stortalig efter folkets berettelse, han är
ogement högmodig.» — Att Bäckerström icke vågade stå för de i hans
memorial uttalade åsikterna, utan hörde till dem som, enligt
Chy-denii ord, »sviktade och drogo sig undan», då religionsfriheten hårdt
ansattes i prästeståndet, ådagalägges af ett Rogbergs bref af den
20 februari 1779, där det bl. a. heter: »Beckerström talade
aldrig i Ståndet.»
Dessa uttalanden om Bäckerström och hans personlighet äro,
såsom synes, allt annat än förmånliga, och jag har ej i Strickers
brefsamling påträffat något enda i annan riktning gående omdöme.,
Sammanställa vi nu detta med hvad vi för öfrigt hafva oss bekant
om Bäckerström,3 och framför allt med hans
religionsfrihetsmemorials karaktärslösa halt, så blir intrycket onekligen det, att
Bäckerström efter all sannolikhet handlat af för själfva saken främmande
motiv.
Sannolikheten blir så mycket större, som Bäckerström veterligen
hade dubbel anledning att på ett behagligt sätt uppträda i den
konupgen så ömt om hjärtat liggande religionsfrihetssaken. Han
erhöll därigenom icke blott större utsikter till befordran och
utmärkelser; han utplånade också det ogynnsamma intryck, hans ofvan
berörda strid med landshöfding Rappe kvarlämnat hos höga
vederbörande.4 Med detta för ögonen anser jag sannolikheten gränsa
till visshet.
1 Svebiliug hade t. ex. tvenne gånger, senast jnst 1779, nndanbedt sig
den honom erbjudna doktorsvärdigheten. — Löfgren, Tjänstemän vid
församlingarna i Kalmar stift, s. 505.
8 Brefvet är mycket svårläst för den darrande handstilens skull. Detta
ställe har jag ej lyckats dechiffrera.
3 Se Hist. Tidskrift, 1898. ss. 51 o. 59.
4 Om detta sistnämnda förhållande skrifver Rogberg 2% 1779; »Han
[Bäckerström] ville nog ha Ståndet att ingå emot Gen. ßappes
Bockne-stämmor i kyrkorne. Thet var dock så mycket mindre försicktigt som
Gen. klagat på Cons. hos Kgn och Cons. redan fått skrapa. Felet låg
hos Bisk., som värkel. privatim gifvet Gen. lof ther til, fast han sedan
ville neka; är nog klen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
