Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 2
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
åsikter, många roande anekdoter under de sista årtiondena inkallats
och i allmänhet stått sig slätt; de ha skoningslöst förklarats
förlustiga »medborgerligt förtroende». Så har det äfven gått med skalden
Tiodolfs från Hvin »Yngling at ah eller den dikt, som ligger till
grund för vår bekanta Ynglingasaga. Man har dragit hela
författarens existens i tvifvelsmål; han kan ej ha lefvat, då han borde
gjort det. Man har förnekat ynglingakonungarnes tillvaro i Uppsala.
Man har bestridt diktens norska ursprung och lokalisering. Dess
sista hjältar ha gjorts till danska konungar. Hela dikten har
tillkommit hundra år separe, än man hittills trott, författats i England
för en nordisk vikingahöfding, till hvars ära en okänd skald i sitt
verk »blandat släkterna om hvarandra» o. s. v. Det är modigt att
uppträda som de dömdas advokat och yrka deras rehabilitering; det
är dock detta som professor Gustaf Storm i Kristiania vågat i en
artikel i ett nyligen utgifvet häfte af »Arkiv för nordisk filologi»:
Ynglingatal, dets forfotter og forfattelsetid. Han pröfvar de andragna
domskälen och kommer till följande hufvudresultat. Ynglingatals
»geografi» är begränsad till Sverige, Norge, stundom äfven Danmark och
östersjökusten; speciellt är diktaren hemmastadd med det norska
landskapet Vestfolds topografi. Det finnes icke ett spår till engelska
fornsägner i dikten, lika litet till engelska »kulturord».
Ynglingakonungar känner man i Norge oberoende af Ynglingatal. Det finnes
ingenting, som hindrar att den siste konungen, Ragnvald, varit
samtida med Harald Hårfager. Författaren, Tiodolf, kan sålunda själf
godt ha varit samtida med båda konungarne. Själfva dikten är
skrifven i slutet af 800-talet till ära för bägge konungarne, för att
upphöja den ätt, som genom Haralds första segrar blifvit så
ryktbar. Den svenska uppsalaätten kan mycket väl ha kallats »ynglingar»
vid sidan af det andra namn den bevisligen haft. Det finnes inga
bindande skäl att identifiera, såsom man gjort, en af Ynglingatals
konungar, Gudröd, med en dansk konung Godfred, hvars
lefnadsöden förete vissa likheter med den förres, och Bugges bevis för
diktens engelska ursprung äro, till sist, icke öfverbevisande. Se
där hufvudpunkterna i detta upprättelseförsök, hvars pröfning vi
öfverlämna åt andra. Något uttalande om Ynglingatalets värde som
historisk källa är naturligtvis icke afsedt med detsamma.
— Professor Carl von Bonsdorff har under rubriken Strödda
uppsatser I. samlat ett antal förut tryckta smärre afhandlingar.
Hufvudsakligen röra de sig på 1600-talets mark men sträcka sig med
uppsatsen »Finlands sista hyllning åt svensk konung» ända fram till
1805, då Gustaf IV Adolf vid hemkomsten från sin långa tyska resa
blef föremål för en verklig nationalhyllning ifrån Finland, en
hyllning, hvartill man har svårt att förstå den rätta orsaken.
Flertalet uppsatser behandla kulturhistoriska ämnen. Utförligast bland
dessa är den om »Djäknelif och djäkncgång», ett föredrag vid Svenska
litteratursällskapets årsmöte 1898. Därjämte finner man
uppsatserna »Huru Gustaf II Adolf hyllades i Finland» och »Landskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
