Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIE RESTE DER GERMANEN AM SCHWARZEN MEERE 35
märkliga citat hos Peringskiöld väcker naturligtvis den frågan:
Finnes i våra dagar något i behåll af detta således åtminstone för
P. tillgängliga »diarium peregrinationis» af Sparfvenfeldt? I så fall
kunde man kanske hoppas att där träffa ännu andra hithörande
notiser än de af P. anförda. — Den siste, som intygar existensen
af krimgoterna och deras språk, är den ofvan nämnde jesuiten
Mondorf c. 1750. Säkert är, att språket var utdödt redan något
före 1800. Folkets numerär var långt dessförinnan starkt
decimerad, ty under det att Procopius säger krimgoterna kunna ställa
3,000 man i fält, uppskattar Busbeck deras styrka till blott 800.
Deras centrum var sydvästra Krim, och de styrdes af egna furstar,
tills deras hufvudstad Manknp — hvaraf ännu stora ruiner återstå
— år 1475 stormades och förstördes af turkarna. De blefvo då
turkiska och sedan med tiden ryska undersåtar, men assimilerades
så småningom närmast med sina tatariska grannar. Möjligen
kvarlever krimgotiskan ännu i våra dagar i form af ett och annat
gotiskt lånord i den nutida tatariskan.
8. Mæaogoter, d. v. s. i Moesien bosatta Goter, omnämnas
under namnet »Gothi minores» på 500-talet af Jordanes, som —
med mycket tvifvelaktig rätt — etnologiskt identifierar dem med
Vnlfila8 Goter. De voro »immensus populus» med hufvudstaden
Nicopolis (nära Tirnova). Vidare omnämnas de c. 830 af
Vala-frid Strabo, enligt hvilken gotiska då ännu predikades i Tomi vid
Svarta hafvet. Detta är den sista säkra uppgift, vi om denna nation
äga. Ty såsom Loewe riktigt framhåller, är vår fantasirike 01.
Rudbeck säkerligen förd bakom ljuset, då han (Atlantica III, s. 210,
Upsala 1698) af ett valackiskt sändebud — »quem ex Ulfila ipse
recitantem audivi» — och tvenne ungrare låtit upplysa sig om, att
»in plurimi8 Valachiæ locis Gothica nostra (!) lingua a majoribus
nostris (!) relicta adhuc superest.» Lika litet värde kan tillmätas
Suhms notis (Historie af Danmark I, 64, Københ. 1782): »Der
böe endog Göther ved Silistria i Bulgariet, hvilket sidste den
af-døde professor Thunmann i Halle har i et Bref forsikret mig.»
Sannolikt ha »Gothi minores», de verkliga mcesogoterna, redan på
900-talet uppgått i grannfolken.
Adolf Noreen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
