Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ÖFVERSIKT!®. OCH GRANSKNINGAR
låtit dem allt mera fördjupa sig i de tyska angelägenheterna. Af
de båda utrikespolitiska saker, som närmast intresserade dem, angick
ju den ena, den holsteinska tvisten, i hög grad riksfurstarne och
riket; den hade också alltmera blifvit bestämmande för deras politik,
enär deras andra hufvudangelägenhet, frågan om Skånes m. fl.
landskaps återvinnande, syntes skola stranda på sjömakternas motvilja
mot att se Öresund helt och hållet i en makts händer. Den
holsteinska saken åter öfvade inflytande på ett par andra viktiga
riksangelägenheter, särskildt på frågorna om Hannovers och det unga.
preussiska konungarikets ställning, hvilka i sin tur stodo i nära
samband med Västeuropas dåvarande största angelägenhet,
koalitionskriget mot Frankrike. Alla dessa mer eller mindre
sammanhängande spörsmål syntes erbjuda ett vida intressantare fält än den
östeuropeiska politiken, af hvilken man ej ens i gynnsammaste fall
vågade räkna på direkta frukter för den holsteinska tvistens lösande.
Härtill kom — något som också kan läsas mellan raderna i
föreliggande skildring — att man ej hade särdeles höga tankar om
Rysslands krafter och förmåga att upptaga striden med Sverige.
Hur skulle man för öfrigt hafva kunnat få några sådana? Slaget
vid Narva nödgade ryssarne själfva att erkänna, att det var något
helt annat att slåss med svenskarne än mot turkar och tatarer, och
personer, som nära kände de ryska arméförhållandena, fällde vid
denna tid ytterst ringaktande omdömen om dem. Sedan dess hade
intet väsentligt timat, som kunde förändra uppfattningen, ty huru
betydelsefulla än ryssarnes med möda vunna framgångar öfver
Östersjölandskapens fåtaliga fälthärar och öfver de med seg uthållighet
försvarade gränsfästningarna senare visade sig vara, några lysande
militäriska bedrifter kunde de knappast kallas. Där de ryska härarna
på fältet mött energiskt och väl ledda motståndare, såsom vid
deras-anfall mot Kurland, hade de dittills trots sin numerära öfverlägsenhet
ej mäktat hålla stånd. Den erfarenhet, som vunnits, talade sålunda
för att Karl XII, när han fullrustad vände sig mot Ryssland, skulle
tillfoga tsarens i det inre ej alltför trygga välde en ytterst
allvarsam stöt. Och tsar Peter gjorde sig visserligen icke själf några
öfverdrifna illusioner om sin förmåga att motstå en dylik.
Alltifrån krigets början hade hela hans politik gått ut på att på skilda
håll uppkalla fiender mot Sverige, hvilka skulle hålla den svenske
konungen så länge som möjligt bunden utom Rysslands gränser.
Så till vida hade konung August gjort honom viktiga tjänster under
skedet 1700—1706, och det var med särdeles dryga ekonomiska
uppoffringar, tsaren förmått denne monark att så pass länge uthärda
i striden.1 I samma mån, som det ögonblick ryckte närmare, då
Karl XII med samlad makt skulle gå mot sin återstående fiende,
blef denne allt enträgnare i sina framställningar om hjälp och allt
frikostigare i sina löften om subsidier. Därmed förrådde han själf,
1 Typisk i så måtto är Bizzentraktaten af d. 9 mars 1701 (n. st)
mellan tsaren och konang August.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
