Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garne och tyckte sig känna, hur de skälfde under
hans beröring, — han lade sitt öra intill
instrumentet och tyckte sig förnimma en fjärran susning
af ofödda melodier, eller af melodier, som
längesedan dödt och förklingat, — liksom man hör
haf-vet susa i en snäcka. Han tyckte att den var ett
lefvande väsen, förenadt med honom af
hemlighetsfulla band; han fick tårar i ögonen som om
han träffat en gammal kär, länge förgäten vän.
Kapellmästaren knackade och höjde taktpinnen.
Farbror Agathon satte fiolen till hakan, gaf den
en liten tryckning och höjde stråken med en mjuk,
vacker, ungdomlig rörelse.
»Nu ska’ vi spela varieté!» hviskade han sakta.
Det första numret var en marsch. Farbror
Agathon spelade den första fiolstämman med en
eld, ett lif, som ryckte kapellmästaren och de andra
musikanterna med sig, och som, då de slutat,
in-bragte dem en applåd från publiken.
Farbror Agathon såg stolt och föraktligt ut
öfver salongen. Bifallet beredde honom ett slags
hämndens- tillfredsställelse.
Ja, mitt herrskap, det är varieté, det!»
mumlade han.
Så följde slagdänga på slagdänga,
ackompag-nerande upptågen på scenen. Men farbror
Agathon fann denna kväll en underlig njutning i att
spela dem. Inom honom klingade de vildt och
lössläppt, med hån och skratt, trots och jubel.
Han tyckte att han nu för första gången förstod
det språk de talade. Det var icke alls det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
