Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fröken minns inte, sen många år tillbaka,
en ungdom, som hade det felet att icke vara —
ung?»
Hennes blick fäsle sig på hans ansikte,
vidgades och ljusnade och hon sträckte med en
ofrivillig rörelse ut handen mot honom. I nästa
ögonblick drog hon den dock tillbaka och
rodnade lätt.
»Å, herr Furu,» sade hon med en skymt af
sitt gamla småleende.
»Ja så, fröken minns verkligen ändå?»
»Å ja, den tiden minns jag nog,» svarade hon
med en anstrykning af vemod i tonen.
De satte sig och ett samtal kom i gång, rörande
sig först om de gemensamma minnena från fordom
och därefter så småningen öfvergående till det
närvarande. Han fick veta, att hon tillbragt ett
par år utomlands under studier, — å, det var en
härlig tid, — men sedan, då hennes stipendium
upphörde, måst återvända hem och börja att ge
lektioner. Och sedan — ja, sedan hade hon fått
fortsätta med att gifva lektioner, gjorde det ännu
och skulle väl alltid få göra det. Nu hade hon
tagit en månads ledighet för att hvila upp sig här
på västkusten, tillsamman med sin mor, — hennes
far var död sedan flere år. Det var alltsamman.
»Jag har ofta hört talas om herr Furu,» sade
hon, då hon slutat sin berättelse, med ett leende,
som lät honom förstå att anmärkningen innebar
en jämförelse. Men han förstod äfven att det låg
en återstod af hennes forna stolthet däri, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
