Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artighet. Sannerligen, min vän, så löjlig har jag
Gud ske lof ytterst sällan i mitt lif känt mig.
»Ty, ehuru jag annars är i besittning af en
hälsosam portion själfironi, hade den all möda att
hålla stånd mot det smickrande i denna
ungdomliga, naiva beundran, för bvilken jag var föremål.
Det hjälpte icke att jag i ensamheten behandlade
det hela som en bagatell, att jag gvcklade öfver
mig själf, och till och med svor ve och förbannelse
öfver den unga flickan som envisades att göra
mig löjlig. Så snart jag var tillsamman med henne,
utöfvade hennes hemliga svärmeri en rent impulsiv
verkan på mig. Jag kunde icke låta bli alt söka
i någon mån passa in mig i hennes ideal. Jag
kände mig nästan en smula ädel, romantisk,
hjältelik. Jag öfverraskade mig allt emellanåt med att
posera för det porträtt, som hennes fantasi höll
på att måla af mig. Ja, Gud förlåte mig, måste
jag icke lägga band på mig ibland, för alt icke
börja tala på vers. Och efteråt skämdes jag som
en hund!
»Men nej, det är inte heller hela sannigen.
Jag vill inte uteslutande förlöjliga det hela. Det
var i min situation en underlig blandning af
löjligt, uppstyltadt och något verkligt skärt och vackert.
Jag tyckte att jag inte hade hjärta att rifva
sönder den sköra väfnad af dröm och verklighet, till
hvilken jag af en slump kommit att gifva
uppränningen; jag kände det som en förpliktelse alt i
någon mån motsvara hennes ideal, och om jag
skämdes öfver min fantiserade värdighet, så skämdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
