Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lät blicken långsamt glida uppför rockknapparna,
tills den mötte Hägers vreda ögon. — Det var
Häger som först såg åt sidan.
»Adjö!» sade han kort och gick. Han var
förbittrad på Stuhr, men ännu mera på sig själf,
som inte haft sinnesnärvaro att svara någonting
— någonting kallt, öfverlägset och dräpande. Han
gick direkt hem för att ostördt kunna öfverlämna
sig åt sin bitterhet. Såret hade gått upp och
blödde. Han gick långsamt af och an i sina rum
för att döfva svedan genom rörelse.
Så småningom kom också ett relativt lugn
tillbaka med tröttheten. Han gick ut och åt kväll
på en liten restaurant, där han icke behöfde att
möta någon bekant, tände så en cigarr och gick
åter hem för att lägga sig. Dessförinnan ville han
dock röka ut sin cigarr, satte sig därför i sin
gungstol och vaggade in sig i en rätt behaglig
dåsighet, under det han med blicken följde
rökslingorna Hans tankar började frigöra sig från
hans dystra viljas herravälde och måla betydligt
mera i ljust än hvad de nu på länge haft tillstånd
till. Han tyckte att han sakta sjönk i drömmarnas
sömngifvande bolster, — han hörde som ett gladt
sorl och ett klingande af glas, — så blef det tyst
och så hörde han sig själf med klar och tydlig
stämma yttra några ord. I detsamma satte han
sig upp fullt vaken och slog sig ofrivilligt på knäet,
medan ett belåtet leende upplyste hans ansikte;
han fann sig till sin öfverraskning hafva
åstadkommit en alldeles öfverdådig slutkläm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
