Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han icke riktigt själf och undvek också att göra
sig reda därför.
Han träffade Stuhr, som också var med. Denne
hälsade på honom med sin vanliga allvarliga min
och häntydde icke med ett ord på deras senaste
samtal. Häger kände sig tacksam därför och höll
sig sedan trofast tillsamman med honom —
hvarför visste han icke riktigt.
De kommo att sitta bredvid hvarandra vid
middagsbordet. Det blef en bröllopsmiddag som
alla andra, stel i början, sedan allt mera
uppsluppen; ett högtidligt tal af brudens far efter
steken, sedan högtidliga och skämtsamma om
hvarandra. Häger drack mycket utan att det dock steg
honom åt hufvudet, hörde på talen, men kunde
icke hjälpa att han fann dem tämligen
underhaltiga. Han var fåordig och försjönk allt
emellanåt i djupa tankar.
Det led mot middagens slut, man hade redan
börjat med desserten.
Då ropade någon tvärs öfver bordet till Häger:
»Nå, Häger, nu är det din tur!»
Häger ryckte till och såg hastigt, ofrivilligt,
med en frågande blick på Stuhr. Denne mötte
hans blick med ett outgrundligt uttryck i sina små,
gråa ögon, — och nickade så. Liksom drifven
af en främmande makt reste sig Häger då upp och
knackade i glaset. Det hördes icke i det allmänna
sorlet, — då tog Stuhr sin sked och knackade länge
och ihållande. Uppmärksamheten drogs så
småningom dit, — det gick en hviskning rundt bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
