Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, utan att de äfven togo oskäligt betalt för mjölk
och smör och ägg, lika mycket och ibland till och
med mer än hvad man fick i Stockholm.
»Så, må tro detl» sade Jan Jansson, då hon
hade slutat, tog upp en grästapp, torkade af lien
och började bryna den.
Mor Jansson hade denna gång ett så svårt
anfall af sin reumatism, att det var med nöd hon
kunde uträtta alla innesysslorna och släpa sig ut
för att mjölka korna morgon och afton.
Höbärgningen kunde hon inte vara med om, utan de måste
fortfarande låna folk. Jan Jansson gnällde också
så snart han kom in i stugan, och menade att
det blef en dyr reumatism, det där. Och det gaf
hon honom också rätt i.
»Det är det här gamla skrället, som inte längre
håller tätt,» sade han då en gång och såg uppåt
väggen.
Stugan hade verkligen börjat på att blifva
skröplig. Det blåste rätt igenom den, i synnerhet
då vinden var på norr, och när det hade regnat
en dag, så rann det bäckar på golfvet.
Mor svarade ingenting, för det var icke lönt
att tala om den saken, och äfven Jan Jansson teg
en lång stund. ■
»Jag får väl rakt åf lof att bygga en ny!»
sade han så i en ton, som skar sig.
Mor såg undrande på honom, hon var inte
van vid att han skämtade.
»Å du pratar!» svarade hon så, och Jan
Jansson log — ett något besväradt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
