Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värde på det var en vacker utsikt, och därför var
han hågad att reflektera på saken, om man kunde
komma öfverens om priset.
Jan Jansson, som stod framme vid fönstret,
såg betänksamt ut öfver sina gamla sjöbodar och
fjärden med dess holmar och uddar, och undrade
hvad det där väl kunde vara värdt efter en
stockholmares räkning. Månne tio kronor? Ja, han
fick väl fresta på. Och så vände han sig om till
fabrikören och sade, utan att se på honom:
»Ja, jag får väl hundra kronor, kan jag tro!»
Han slog i sista stund af de tio kronorna för
utsikten, ty i djupet af sitt sinne var han öfvertygad
om, att det endast var en förevändning, något
slags knep af den andre, och ville därför icke våga
sig ut på osäker mark.
Fabrikören funderade en stund och Jan
Jansson följde med ögonen en fluga, som undersökte
färgen i de nya tapeterna. Så sade den förre i
en skämtsam ton, som han ansåg hörde till vid
en uppgörelse med bönder:
»Nå, slå till då!»
Jan Jansson flyttade långsamt blicken till den
andres ansikte och betraktade honom länge,
synbarligen försjunken i djupa betraktelser. Munnen
hade sitt vanliga enfaldiga leende, men det kom
något oroligt och osäkert i blicken. Det föreföll
honom högeligen misstänkt att den andre icke
försökt att pruta.
Då han en stund därefter satt inne i
gammel-slugan, fick han se fabrikören, som gick och stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
