Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fabrikören en dag for in till staden och kom ut
igen med en stor vindflöjel, hvilken han med
drängens tillhjälp följande söndag lyckades få anbragt
på taket. Och därefter fick byggnaden vara i fred.
I stället tog han sig for att hemsöka Jan
Jansson ute på ägorna och gifva honom åtskilliga
praktiska råd med afseende på arbetet och gårdens
skötsel. Så använde han timmar till att öfvertyga
honom om att han borde slå sig på hvitbetsodling,
»en produkt som hittills i vårt land alldeles för
mycket försummats». Ja, Jan Jansson jakade
med — det kunde nog vara skäl att försöka det
till ett annat år.
Han hade nu så småningom kommit ifrån det
djupa misstroende, som fabrikören i början ingifvit
honom, och bildat sig en i det hela ganska riktig
föreställning om hans lynne och karakter. Efter
denna sin uppfattning rättade han sitt
handlingssätt med en aldrig svikande konsekvens. Han hörde
på med ett outtröttligt tålamod, motsade aldrig,
gjorde aldrig invändningar, inflickade bara otaliga
»måtte det» och »må tro det», men så snart det
blef fråga om att sätta planerna i verket, utlofvade
han morgondagen och så åter morgondagen.
Men dessa oändliga samtal togo tid och
försinkade arbetet, så att vid midsommartiden var
Jan Jansson en hel vecka efter grannbönderna.
Då inträffade det, just under höbärgningen, att
fabrikören några dagar var spårlöst försvunnen.
Jan Jansson erfor en känsla af lättnad, blandad
med en viss tomhet; hur det var, hade han fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
