Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon lade stark tonvikt på det sista ordet
och tystnade så, belåten med att hafva sagt det.
Äfven han gick tyst en stund, så frågade han:
»Är ni verkligen ond på mi>?»
Hans ton var så egendomlig, att hon
ovillkorligt såg frågande på honom. Hans blick
mötte forskande hennes, så utbrast han bittert.
»Nej, fröken, det är bara ert goda hjärta,
som förleder er att tro det. Ni är inte ond på
mig, ni tycker möjligen synd om mig.»
Hon gick en stund tyst, liksom eftersinnande;
så såg hon åter på honom med ett vackert leende:
»Ja, kanske ni har rätt,» sade hon sakta.
Han skrattade.
»Ser ni det, och så påstår ni, att jag inte
är ärlig.»
Hon vände bort ansiktet, glansen i hennes
ögon slocknade, och hon sade med trött stämma:
»Hvarför vet man aldrig, om ni skämtar eller
är allvarlig.»
Han log ett själfbelåtet leende.
»Ja, det är min hemlighet.»
De hade emellertid kommit ut på landsvägen
och upphunno Elsa, som med Hej stod väntande
vid en järnvägsöfvergång, hvars grindar voro
stängda.
»Tåget kommer!» ropade hon emot dem.
I detsamma de kommo fram till grinden,
rasslade tåget förbi. Några ansikten syntes i de
öppna kupéfönstren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
