Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf. Efter ett års äktenskap var hon nära ett
fullkomligt andligt skeppsbrott. Hennes
finkänslighet förhärdades af denna ständiga nötning
mellan plikt och böjelse, och hennes själslif, som
icke hade något mål, någon fast hållpunkt i sig
själft, utan hvars innersta behof var ett sympatiskt
utbyte, ett ständigt gifvande och mottagande,
försmäktade i ofruktbar enslighet.
Hon var dock ännu så ung, hade ännu
knappt börjat lifvet, hade ett så stort förråd af
ömhet och hängifvenhet, som längtade efter offer,
att hon blott behöfde ett halmstrå för att räddas.
Och hon fick mer än så, det var icke endast
räddningen, som räcktes henne, utan äfven
möjligheten till en ny, innehållsrik lycka, då hon i
detta tillstånd blef mor. Då hon första gången
lade barnet till sitt bröst och kysste det lilla,
formlösa ansiktet, var det icke blott moderns
känslor, som uppfyllde henne, utan äfven något
annat, ännu mera ljust och befriande,
uppenbarelsen af en dittills okänd lycka, ett annat lif,
i hvilket hon hade del och rättighet, som hon
skulle gifva sina tankar och hvars tankar hon
skulle förstå, som skulle växa samman med hennes
och skjuta sina friska, gröna skott öfverallt, där
hon kände tomhetens rädsla.
Nu följde några år af en ständigt växande,
ständigt allt rikare lycka, som stödde och
uppfostrade henne, gaf lif och ändamål åt alla de
spirande möjligheter, med hvilka hon trädt ut i
lifvet. Själf fylld af moderskänslor, betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
