Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg förebrående på henne och svarade:
»Det var inte därför.»
»Hvarför var det då?*
Han blef plötsligt brännande röd.
»Det var därför, att de voro onda på mig
för att jag hörde på,» svarade han med gråten
i halsen.
»Men kära Henrik, hvad är det för
inbillningar! Skulle barnen vara onda på dig?»
»Jo, de voro det, jag vet det, de voro onda
på mig!»
Han brast ut i en häftig, lidelsefull gråt.
Hon hade all möda att trösta honom, och
då hon slutligen fått honom lugn igen, sade hon,
i det hon smekande strök honom öfver håret.
»Det är fult att vara så där misstänksam!»
Han såg upp med en hastig glimt i ögonen
och utbrast häftigt:
»Du får inte säga att det är fult, jag tror
inte att det är fult!»
Hon blef så förvånad öfver hans häftighet,
så slagen af denna hans första allvarliga
opposition, att hon icke kom sig för att säga något
mera. Och äfven han gick tyst, slutande sig
inom sig själf i barnets bittra kränkning öfver att
icke se sig förstådd.
Hon försökte sedan att tala med honom om
detta, få honom att förklara sig, men det befans
då att han icke kunde förklara sig, han kunde
icke säga hur det kom sig, att han föll på den
där tanken. Dessutom plågade det honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
