Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där han släppte henne, medan han på egen hand
sprungit med stormsteg framåt. De kunde nu
icke längre gå tillsamman, hon skulle nu blott
äga honom de korta stunder, då han trött satte
sig ned vid vägen för att hvila. Och obevekligt,
steg för steg skulle lifvet föra dem längre från
hvarandra.
Men han hade så helt uppfyllt hennes lif,
att det tomrum, han lämnade efter sig, af intet
kunde fyllas. Hon hade varit moder, det hade
varit hennes lycka, hennes uppgift, innehållet af
hela hennes lif, det hade hon varit frivilligt och
af kärlek, allt annat blott af vana och af plikt;
nu, då denna uppgift var fylld, då han icke längre
behöfde henne, syntes henne lifvet meningslöst
och innehållslöst. Hon lefde visserligen ungefär
som förut, af vana och af plikt, hennes dagar
gingo upptagna af dagens tankar och dagens
bestyr, men hennes kärlek tillhörde nu som förut
denne son, hvars lif slitits loss från hennes och
gick sin egen bana, som hon beundrade utan att
längre förstå, och ständigt tänkte på utan att
längre känna. Och hon drömde om att det
kanske skulle komma en dag, då han åter behöfde
henne, då han skulle söka hos henne hvad han
icke fann hos någon annan, och som i forna
dagar komma och lägga sitt hufvud i hennes
knä och åter vara hennes, endast hennes.
£
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
