Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade varit sysselsatt med sitt arbete
bortåt en halftimme, då han hörde en vagn
stanna utanför grinden. Missnöjd böjde han sig
djupare ned öfver rabatten, besluten att ej låta
störa sig.
Det var fru Wilde, Henrik Wilde och
Kristian Bode, som kommo på besök. Han såg
knappt upp, då de kommo fram till honom,
mumlade ett kort god afton och glömde till och
med bort att hälsa särskildt på Henrik, som han
annars hade en viss förkärlek för och som han
icke sett sedan hustruns begrafning.
De stannade och betraktade hans arbete. Då
Kristian Bode stått en stund och sett på, sade han:
»Det måtte bestämdt vara ganska roligt
det där?»
Den gamle såg en smula oroligt upp på
honom och mumlade någonting om, att det var
roligt för den som var road af det.
*Vänta, skall jag hjälpa dig!» sade Kristian
Bode plötsligt, tog af sig manschetterna, bredde
ut sin näsduk på marken, lade sig på knä på
den och började sätta ned de utlagda plantorna
i jorden utan att lyssna till gubbens ifriga
protester. Det gick med en snabbhet och färdighet,
som skulle gjort heder åt en gammal erfaren
trädgårdsmästare, men gubben var dock allt annat
än nöjd med hjälpen; han sneglade oroligt på
sina plantor och var så upptagen af att hålla ett
vaksamt öga på sonen, att han själf bar sig
alldeles bakvändt åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
