Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade emellertid slutat, reste sig upp
och betraktade belåten sitt verk.
»Blir du inte trött i ryggen?» frågade Henrik-
»Håhå, jag är väl inte så lastgammal heller!»
svarade gubben med en skarp blick på honom.
Alltsedan han börjat på med sina
trädgårds-mästarbestyr, tyckte han icke om att höra några
hänsyftningar på sin ålder.
»Det är för resten en skön trötthet!»
fortsatte han, i det han rätade upp den krökta
ryggen. »Ja, en skön trötthet! Och ett präktigt
väder är det, skall jag säga dig, ett präktigt väder!
Så det växer, så det växer!»
Han gnuggade händerna och såg sig omkring
med en eröfrares stolta, besittningstagande blick.
-En svag aftonbris, som blåst upp mot
solnedgången, kom fruktträdens grenar att sakta röra
sig, och från de täta blomklasarnas drifvor föllo
bladen som stora, hvita flingor. Luften var så
genomskinligt strålande klar, som den endast kan
vara en vacker vårkväll och fylld af ett kvitter
som var likt ett strålande ljud. Den gamle tog
af sig hatten, strök sig öfver pannan och andades
djupt. Några hvita blomblad föllo på hans hufvud
och fastnade i hans hvita hår.
»Ja,» sade han sakta, »detta är...»
Hans läppar rörde sig, men Henrik kunde
icke uppfatta ordet. Han betraktade morbrodern
med förvåning. Redan då han kom hade det
förefallit honom som om denne förändrat sig på
något sätt, och nu blef detta intryck starkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
