Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så litet steg till, och du skall falla ned i det
stora mörkret och mista både sans och vett.
Det där lilla steget är det som jag alltid känner
en omotståndlig frestelse att taga, jag skulle nästan
vilja kalla det en djäfvulsk frestelse, och för hvar
gång faller jag ohjälpligt, utan möjlighet att få
fotfäste. Det är det jag menar med att jag icke
tror på någonting, —jag vet att alltid, på hvilken
väg jag än befinner mig, har jag alltid den där
afgrunden, det där tomrummet framför mig, och
går jag bara vägen till slut, så . .. Och jag måste
gå den till slut, afgrunden drar mig till sig,
omotståndligt, jag kan icke stanna förr än jag
är där.»
»Skulle det icke möjligen bero på att det
där tomrummet, som du talar om, egentligen
finnes inom dig själf?» sade Henrik Wilde med
en allvarlig ton, som förtog yttrandet hvarje
karakter af elakhet.
Kristian Bode tycktes icke heller uppfatta
det så. Bitterheten, den undertryckta smärtan
i hans röst hade, medan han talade, så småningom
öfvergått till en lugnt resonerande ton, och den
bibehöll han äfven nu, då han svarade:
>Åh ja, den tanken är icke heller alldeles
ny för mig. Men om också så vore, hvad
bevisar det?»
»Det bevisar, att din uppfattning icke endast
är väl subjektiv, för det kan kanske icke
undvikas, utan väl mycket en stämningssak. Du
gör alldeles detsamma som du klandrar hos de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
