Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han kommit till en liten glänta i skogen,
där gräset växte högt och ymnigt och dit äfven
ängsblommorna sökt sig väg, stannade han för
att hvila en stund. Han lade sig ned i skuggan
af en ask och såg upp i det gröna löfverket.
Och medan hans ögon följde de späda bladens
vaggande för vinden och det glindrande spelet
af sol och skugga, föll det öfver honom en
glömska af sig själf, i hvilken han hade som en
förnimmelse af lifvets tysta, hemlighetsfulla krafter.
Hans ögon slöto sig. Var det vindens sus eller
var det ett sorl af otaliga röster fråri denna värld
af otaliga lif, som var trädet öfver hans hufvud ?
Hans tanke kände sig mäktig att frigöra sig från
sin begränsning för att pejla okända djup, och
berusad af sin egen kraft drömde den om att
kunna fatta det ofattliga, vore det blott i en
blixtsnabb aning— att genom lifvets tallösa former
tränga in till den eviga kraftens hemlighet. Han
förnam som bruset af en flammande eld, — var det
skapelsens gåtfulla mummel, — det närmade sig
honom, var öfver honom, men då svindlade hans
tanke, slagen med skräck öfver sin egen
förmätenhet; som i en feberyrsel kände han sig
lösryckt från sig själf, fattad af en hvirfvel, döfvad
af ett dån, bländad af en blixt, och han vaknade
upp till verkligheten, genombäfvad af förintelsens
ångest.
Han öppnade ögonen. Öfver honom rörde
sig bladen sakta för vinden, solen glindrade i
det gröna löfverket, genom hvilket han såg glimtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
