Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastän Henrik Wilde egentligen fäste sig
vid den förra delen af hennes yttrande, tog han
dock den senare till uppslag för samtalet, hvilket
var så stridande som möjligt mot alla hans
föresatser.
»Morbror är kry?» frågade han.
»Ja tack, för tillfället håller han visst på
att studera.»
»Studera! Studerar han?»
»Ja, trädgårdsskötsel, några förfärligt digra
luntor,» hon gjorde en åtbörd, »flere timmar om
dagen.»
»Jaså, ja, då ska vi inte störa honom.»
Deras blickar sökte och undveko hvarandras
gång på gång, hennes frågande, hans iakttagande,
bådas med ett leende uttryck. Det uppstod
några ögonblicks tystnad. Så kom hon att se
på hans skor, som voro gråa af dam.
»Har ni gått hela vägen,» sade hon, »iden
här värmen? Då måste ni vara törstig, jag skall
gå efter något att dricka.»
Utan att afvakta hans svar gick hon raskt
bort åt byggnaden. Han såg efter henne, — det
retade honom en smula, på samma gång det
dock icke var honom alldeles obehagligt, att han
icke kände sig mera säker på sig själf.
Medan hans blickar följde hennes i sin fulla
utveckling ännu smidiga gestalt, slog det honom
så mycken karakter det fanns i hennes gång;
den var på samma gång så lätt och så bestämd,
det var som om hon med en liten öfverflödig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
