Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ni tror inte alls på det där som ni sade
nyss, men ni sade det ändå för att få höra mig
bedyra motsatsen.»
»Nej, jag försäkrar er,» började hon ifrigt,
men tystnade så tvärt. Efter en stund såg hon
bestämdt, med en skiftning af sårad stolthet i
sin blick, på honom och frågade:
»Var det meningen som en tillrättavisning?»
Nu var det hans tur att bli ifrig.
»Nej, hur kan ni tro, först och främst att
jag är så småaktig — och så, det var ju bara ett
skämt.»
»Jag tyckte inte det lät bara som ett skämt,
och jag tyckte verkligen att det var småaktigt,
fast det nog var sant, — det vill säga, inte att jag
visste, men att —» hon märkte att härfvan var
försåtlig att reda ut, och hade nog sinnesnärvaro
att hjälpa sig med ett skratt.
»Nå, ser ni nu, att ni tycker jag är dum i
alla fall!» slöt hon.
Henrik Wilde märkte dock att hon hade fått
något mera återhållsamt i sitt sätt än förut, något
mindre öppenhjärtigt i sin blick, och han beslöt
att det icke skulle få fortfara.
Då hon därför återknöt samtalet med att
hon aldrig fått höra den förklaring han skulle
gifva henne, svarade han:
»Nej, fröken, först vill jag i min ordning göra
er ett erkännande. Det var verkligen inte bara
ett skämt, det där som jag sade, och därför har
ni rätt i att det var småaktigt. Jag tror det
Ett eldprof. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
