Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förstår ni mig, fröken Agnes?» frågade
han efter en stund sakta och med ett smekande
tonfall.
Hon såg en smula skyggt upp på honom.
»Ja, jag försöker nog, och jag tror jag
förstår hur ni menar, men hvad jag icke förstår
riktigt är att ni tror på kärleken till
mänskligheten, men icke till människorna. Jag tycker det
är en motsägelse.»
Han rynkade pannan en smula otåligt, han
hade längtat efter en smula mera hängifvenhet
i erkännandet.
»Nej, det är ingen motsägelse, ty kärlekens
natur är sådan, att den söker det enskilda,
individen, och den betraktar mänskligheten som en
enhet, en enda stor individ, så att säga; och
denna kärlek är väl att märka teoretisk, dess
föremål är det begrepp, som man gör sig om
mänskligheten. Men den praktiska kärleken, om
ni vill kalla det så, den måste bland den stora
mångfalden af människor välja och förkasta; om
jag älskar det ena följer däraf alls icke, att jag
någonsin kan komma att älska det andra, förrän
mitt jag blifvit alldeles förändradt, men om jag
förstår det ena, kan jag ovillkorligen äfven komma
därhän, att jag förstår det andra. Det innebär
blott en utveckling, icke en förändring. Ser ni,
det beror på att i känslan behärskas vi af naturen,
i tanken behärska vi den.»
»Men — nej, ni blir visst trött på mina
frågor?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
