Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu, en kväll mot slutet af augusti, njöt den
ännu sin frihet och var ute på språng. Han var
nere vid stationen för att, som han vidt och bredt
förkunnade: taga emot sin son. I djupet af sitt
hjärta var han ganska missnöjd med denna son,
bedröfvad öfver den riktning hans utvecklig tagit
och orolig för hans framtid. På samma gång
var dock Henrik den enda människa, för hvilken
han hyste en slags respekt, hvilket dels var en
yttring af hans instängda, aldrig tillfredsställda
faderskänsla, dels berodde därpå att han under
den dagliga samvaron med sonen stundom fått
glimtlika inblickar på områden, som imponerade
på honom, därför att de voro honom så
fullkomligt okända. Inför främmande skröt han
alltid med honom, liksom han i hemlighet, utan
att riktigt vilja erkänna det för sig själf, ännu
hade tämligen osannolika, men vidtgående
förhoppningar på honom, ungefär samma slags
förhoppningar, som man har att vinna högsta
vinsten, då man spelar på lotteri.
Han nickade, bugade sig, utbytte ord och
handslag till höger och venster, i det han hela
tiden höll sig i närheten af stationsinspektorn.
I allmänhet hade personer, som voro i sitt
ämbetes utöfning, stark dragningskraft på honom,
och det icke blott när de voro klädda i något
slags uniform. Han språkade gärna med kaptener
och styrmän på ångbåtar, konduktörer på
bantågen, poliser på gatan, alla som för tillfället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
