Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orden icke stämde öfverens, men han kunde icke
komma på det klara med hvad tonen egentligen
innebar.
Fru Wilde kom dem till mötes ute i
trädgården, och där hann äfven doktorn upp dem,
sedan han släppt sin följeslagare utanför grinden.
Luften var varm och de beslöto därför att
sitta ute ännu en stund, tills det blef tid att
dricka te. Henrik gick bara upp på sitt rum
för att skölja af sig järnvägsdammet och kom
därefter ut till de andra igen. Då hade dock
doktorn gått in till sig för att skrifva ett par bref.
»Nå, hur är det på Sätraskog?» frågade
Henrik då han setat en stund.
»Jo tack,» svarade fru Wilde, »det vill säga
Magnus har varit litet krasslig nu på de sista
dagarna.»
»Morbror dålig, det sa’ du ingenting om?»
Han vände sig mot Kristian Bode.
»Nej,» svarade denne, »och du frågade mig
inte heller.»
»Jag tror då inte, att det kan vara något
farligt,» fortsatte fru Wilde, — »han klagar öfver
svindel, tyngd i hufvudet, men han är uppe och
i rörelse; det enda som oroar mig är att han
själf tycks ta det alldeles för allvarligt.»
»Min tro är nu att han går och bökar i
jorden alldeles för mycket. Han glömmer att
han har en son, som redan fått sina första gråa
hår,» sade Kristian Bode och strök sig öfver det
långa helskägget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
