Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte så: »det var jag som skulle hafva sagt
dig det.»
Hon såg med tårfyllda ögon upp mot honom.
»Jag har aldrig tänkt något, som skulle kunna
såra dig.»
»Då får du inte heller tänka något, som kan
vara sårande för henne.»
Hennes blick gled undan hans, och hon sänkte
hufvudet. Ett ögonblick såg det ut som om hon
tänkte säga något, men så bibehöll hon sin tystnad.
Henrik kände sig lättad nu sedan förklaringen
egt rum, men hennes tystnad hade något som
plågade honom.
Strax därefter kom jungfrun och anmälde
att teet var serveradt. Kristian Bode hade
försvunnit och visade sig icke igen under kvällens
lopp. Doktorn berättade att han föregående
kväll varit sedd i sällskap med några beryktade
supbröder. »Det är naturligtvis så han kommer
att sluta!» tilläde han.
Då Henrik skilts från föräldrarne och kommit
upp på sitt rum, satt han länge vid det öppna
fönstret. De gångna sex veckorna lågo nu bakom
honom som en enda stor tomhet. Skild från
Agnes och i ensamheten hade han först känt hur
stark hans kärlek var, att den vuxit till en sådan
hela väsendet genomträngande känsla, som gör
lifvets lust och innehåll och glädje till ett med
sig. Han hade icke tänkt på henne, drömt och
fantiserat om henne som en förälskad yngling,
han hade känt det som om han mistat sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
