Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i en dimma; det gick en varm ström genom
hela hans kropp, och hur klar hennes bild än
stundom hade stått för hans minne, var dock
verkligheten så oändligt, betagande ny. Han
tänkte blott, eller tänkte icke ens, utan
genom-bäfvades af en lycklig visshet: det är hon!
Elsa vände på hufvudet och fick se honom.
»Se farbror Henrik!» ropade hon och sprang
fram till honom.
Han sträckte ut handen mot henne utan att
taga sina blickar från Agnes’ nedböjda gestalt.
En egendomlig spänning förlänade honom detta
ögonblick ett klart seende och dömande lugn,
det var som om lifvet, behärskande honom med
sina okända lagar och sin gåtfulla makt, ett
ögonblick afbrutit sin verksamhet och som han nu,
själf utom lifvet, såg sitt öde afgöras.
Hon vände ansiktet emot honom, i hennes
blick läste han först skrämsel och så trots, hastigt
dolda under en igenkännande hälsning. Och
blixtsnabbt skar det igenom honom, utan att
han kände huggets smärta: hon älskar mig ickeI
Men då hon reste sig upp och räckte
handen emot honom, hade han redan begraft denna
tanke, erkände icke längre för sig själf att han
hade tänkt den. Ty hvarje upptäckt, skådad i
ingifvelsens blixtsken, lämnar efter sig ett mörker,
då den synes osann och omöjlig, och först ur
tviflet eger dess andra smärtsamma födelse rum.
Han fattade hennes hand, men hon drog
hastigt undan den igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
